På besök på Västbanken, del 1; Kafr Qaddum

Det var ju inte bara en semesterresa jag gjorde, vi hade ju även ett uppdrag och en stor del av uppdraget i följeslagarprogrammet var att besöka olika byar. Kafr Qaddum återkom vi till – varje fredag och för det mesta varje lördag. 

I denna lilla by följde vi regelbundet de demonstrationer som kom till följd av de orättvisor som byn utsatts för. Bortanför byn är en bosättning byggd. Dessa bosättningar strider mot internationell lag (fjärde genevkonventionen) och FN har i december 2016 gått ut med att Israel gör sig skyldig till brott genom att bygga bosättningar på ockuperad mark. Oavsett vilken sida av konflikten man är på måste man ju ändå fundera över det här – om vi inte lyssnar på FN, som är det enda vi har och den instans som även dömer i rättsmål, tillsätter internationella lagar och dömer utifrån dessa och dessutom är de som sett till att Israel över huvud taget existerar, vilka ska vi då lyssna på? Jag har själv väldigt svårt att förstå hur man kan anse att FN gjorde rätt när de ansåg att Israel har rätt att existera (vilket jag i allra högsta grad är för också) men anser att FN gör fel när de menar att Israel inte har rätt att bygga bosättningar? Hur går argumenten? Rimligen borde man, om man anser att FN gjort rätt i det ena beslutet, anse att de har rätt i det andra.

Hur som helst. Kafr Qaddum är en av de byar som blivit hårt åtsatta av den israeliska politiken genom att man har skurit av vägen som leder från byn ut på huvudvägen mot Nablus, en väg många av invånarna behövt ta för att komma till jobb. Idag får man åka runt en väldigt lång omväg om man vill ta sig till Nablus. På grund av det startade man dessa demonstrationer 2011. Varje fredag och varje lördag demonstrerar man på gränsen till bosättningarna. Det är sagt att det ska vara en fredlig demonstration men den urartar alltid och som internationell observatör ser det lite ut som ett TV-spel där palestinierna utför viss provokation, militären kommer ner från militäranläggningen som ligger i anslutning till bosättningen, det skjuts hejdlöst med tårgas, ljudbomber och kulor tills människorna är nertvingade till byn igen, militären drar sig tillbaka och människorna följer efter och så håller det på så.

För en annan känns det som ett spel – men folk blir faktiskt skjutna här. Och ihjälskjutna. Vår kontakt berättar att hans son blev ihjälskjuten 2012, sedan dess är det ännu viktigare att stå upp mot militären för invånarna. Veckan före vi började vårt uppdrag blev en tioårig pojke skjuten i huvudet så illa att han låg i koma i princip hela perioden av vår vistelse. Han vaknade upp alldeles innan vi åkte hem, men han pratar fortfarande inte.

Det är svårt att veta hur man ska förhålla sig till det här, för det är från båda sidor. Jag har full förståelse för att palestinierna, med all rätt, anser att de har rätt att använda sitt land, och, sanningen att säga, israeliska soldaterna hade ju liksom bara kunnat skita i det och inte svarat på provokationen. Men. Det är som sagt från båda håll när det kommer till demonstrationerna…

67401667_2406037943018968_4484355914731618304_o
Kafr Qaddum, den lilla byn som slåss mot de stora jättarna (husen till höger i bild med röda tak är bosättningar).

Vad var vårt jobb i det hela då? Jo, vi observerade och skrev rapporter om antalet skjutna, antalet arresterade, antalet internationella som blev skjutna och arresterade. Dessa rapporter mottog sedan olika instanser för FN.

Tips för den som besöker en demonstration på västbanken, eller, vilket kanske är ett scenario som är mer realistiskt, råkar komma i närheten av sammandrabbningar: 

  • Demonstrationer är vanliga på Västbanken, framförallt efter fredagsbön. Det är också vanligt i Jerusalem och Betlehem.
  • Det är lika vanligt att soldater faktiskt använder ljudbomber och tårgas. 
  • Som internationell är man fortfarande inte målet, många internationella gick till exempel i front i dessa demonstrationer för att visa sin support för palestinierna och de brott som faktiskt begås på palestinsk mark och fick gå där utan att soldaterna brydde sig nämnvärt om dem. 
  • Vi var ganska nära flera gånger, men det vänder snabbt och det mest farliga är naturligtvis att hamna emellan skjutande soldater och stenkastande palestinier. Avvakta med andra ord bakom palestinierna i första hand. 
  • Tårgas är inget vidare (det känns som att lungorna ska sprängas), men det är inte livsfarligt. Behåll lugnet. 
  • Jag upplevde inte att jag var målet vid något tillfälle, vid sista tillfället, när jag fick en tårgasdusch, blev jag tvärtom hjälpt därifrån av en soldat. 
  • Som med alla andra sammandrabbningar i alla andra länder: Dra dig därifrån om du tycker det är otäckt. Många gånger räcker det att sätta sig intill en vägg. Du är inte målet. Såvida du inte kastar sten. 

2 kommentarer

  1. Väldigt intressant läsning och bilder, en lite inblick hur det är att faktiskt vara på plats.. Jag tror det råkade vara en rätt så lugn period när jag besökte Israel och Västbanken i oktober 2018, fast jag visste ju förstås inte om allt som pågick i de städer och byar jag inte besökte. Men sen några dagar senare nådde en raket Beersheva och sen efter det kanske oroligheterna ökade igen..? /www.mariasmemoarer.com

    • Jag vet inte det jag, jag skulle påstå att det beror lite på vilka glasögon man åker med. Man kan åka till Jerusalem och säkert även på de stora israeliska vägarna på Västbanken utan att se vad som försigår men till exempel bosättarvåld och demonstrationer är inget nytt, i Östra Jerusalem, alldeles bortanför American Colony Hotel, pågår det till exempel demonstrationer varje fredag som ofta slutar med våld, samma i Betlehem. Clashes är vanligt i Gamla stan på fredagar och framförallt mot Al Aqsa området. Bosättningarna har expanderat otroligt mycket de senaste åren och våldet ökar, 2018 var till exempel en topp med arresterade barn på Västbanken. Det här vet ju naturligtvis den israeliska staten om och därför är till exempel Al Aqsa området stängt fredagar och lördagar eftersom det är då det är som mest sammandrabbningar. Turismen på Västbanken är ju kraftigt hämmad, det är till exempel Israel som har alla badställen i Döda Havet trots att Palestina borde få ta del av den inkomsten. Nu när vi har varit där har det kanske varit lite lugnare på Västbanken, tro det eller ej, men däremot mer våld mot Gaza och efter den blå linjen (Libanon).

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s