Saker man definitivt funderar över…

…men inte saknar med att komma hem från en längre vistelse i Tulkarem.

  • Att öppna kylskåpet och fundera över varför man inte köpte vatten igår?

Vattnet går att dricka utan problem på hela Västbanken, förutom runt Tulkarem. Det går naturligtvis att dricka, invånarna gör ju liksom det, men däremot ligger det en stor färgfabrik i Tulkarem som Israel har bestämt ska vara där och som förgiftar vattnet. Vi blev strikt förbjudna att dricka eller göra något med kranvattnet som den enda placeringen i följeslagarprogrammet. 

  • Att fundera var man ska slänga papperet innan man kommer ihåg att det i Sverige går alldeles utmärkt att slänga det i toaletten.

Palestinska toaletter är, som många andra länders, inte gjorda för att slänga papper i. Kanske det jag personligen har allra svårast för när jag är ute och reser. 

  • Att kunna äta upp allt på tallriken.

Jag älskar den palestinska gästfriheten, absolut. Men. Och det är ett stort MEN. Man får äta så man spricker när man är inbjuden på middag. Och nåde dig om du faktiskt, i sann svensk uppfostran, äter upp det du har på tallriken, då öser man på lite till, och lite till och lite till. Det är ett under att jag inte spruckit under dessa månader… 

4h3CmAMA

60459176_1102516616599421_8055907184573153280_n

  • Att kunna säga nej.

Återigen – älskar den palestinska gästfriheten. Återigen. Den sätter käppar i hjulen och det blir kulturkrockar när man är från Sverige. Ett möte i Tulkarem börjar med vatten, juice, mera vatten, te, påfyllning av te, kaffe och mera kaffe. Det blir besvikelse om man säger nej. Och. Det går väl an om man bara har ett möte, men om man som oss många dagar har sex möten så blir det därefter. I mitt fall blödande magsår. Efter att vår fantastiska chaufför skjutsat in mig akut insåg jag att det kanske var dags att börja säga nej. Men lätt är det inte. Räkna med att få frågan om kaffe minst fyra gånger innan de låter dig vara. Skulle tippa på att säga nej till kaffe på möten i Palestina ses likadant som att säga nej till alkohol på fest i Sverige. Ni fattar?… 

  • Att fundera var soldaterna gömmer sig.

Alltså. Det borde ju inte ens förekomma. Men efter tre månader där man ser soldater i bakhåll mer eller mindre varje dag kan man inte annat än fundera var dessa är och det kommer säkert att ta några veckor innan jag slutar spana efter dem hemma i de svenska skogarna. 

1I-vL_Ww
Var gömmer sig soldaterna?
  • Normen med konflikten

Tragiskt men sant. Efter tre månader är man luttrad. Att bli sprayad med tårgas, skenavrättad eller se människor bli skjutna är vardag. Man gör sitt jobb. Skriver sina rapporter. Och funderar på vad man ska äta till middag hemma. Och – funderar på hur det kunde bli så här? 

DSC_0706
Leksaksbutik i gamla stan i Jerusalem, kanske en av anledningarna till att konflikten blir så normaliserad? 

 

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s