Sök följeslagarprogrammet

Det är bara några dagar kvar av ansökningstiden, men jag fortsätter att pusha för att söka programmet, just hemkommen som jag är. För min del var det nog det bästa jag har gjort i mitt liv.

Vad är följeslagarprogrammet? 

Följeslagarprogrammet är ett program som bedrivs av kyrkornas världsråd som med hjälp genom ickevåldsmetoder ska göra att det blir mindre våld på plats i Västbanken, till exempel genom skyddande närvaro. Jag upplevde att vi faktiskt i många fall gjorde skillnad. Det blir inte fred för att vi är där – självklart inte – men för den enskilda människan kan vår närvaro ibland vara anledning till att människan kan få bruka sin mark den dagen.

För vilka passar programmet? 

För alla som är det minsta intresserade av konflikter, fredsarbete, internationella relationer, religion, juridik, internationell rätt, historia… Jag tror vi alla i gruppen hade olika agendor för varför vi var på plats.

Varför arbetar ni inte på plats i Israel också? Och varför arbetar ni inte med palestiniernas egna problem eftersom Palestina går under arabiska lagar med vad det tillhör mot den internationella rätten?

När det kommer till att programmet inte är på plats i Israel handlar det om just det – att Israels regering – till skillnad från Palestinas – kan ta hand om och skydda sin befolkning i enlighet med internationell rätt. Programmet står dessutom bakom 1967 års dragna gränser, och det är alltså det som händer från en stat mot en annan inom den andras gränser som programmet bevakar och skickar rapporter om till till exempel FN (i Tulkarem hade vi samarbete med framförallt UNOCHA). Sedan finns det inte en följeslagare, inte en internationell hjälparbetare som inte inser och framförallt inte ser på plats att Palestina och dess regering inte har egna, stora problem när det kommer till mänskliga rättigheter – å andra sidan – så får de ingen möjlighet att jobba med detta heller så länge de ligger under ockupation.

Vad innebär det att vara följeslagare? 

Det innebär att jobba otroligt hårt under tre månader. Jag har nog aldrig jobbat så hårt i mitt liv. Det innebär att se oerhörda brott mot internationell lag och mot mänskligheten. Det innebär att känna oerhörd hopplöshet. Det innebär att känna att man behöver kräkas på hela situationen. Men. Det innebär också mycket skratt, glädje, att få vänner för livet från hela världen, att enas med människor som man har något gemensamt med, att känna hopp. Man måste ha skinn på näsan, stå kvar när det blåser hårt och det kommer soldater som ifrågasätter ens existens med att vilja fotografera passet. Nästa dag kan soldaterna komma och vara ganska trevliga och man får höra deras historia. Det innebär tidiga morgonar, vi var aldrig uppe senare än klockan fem, och det innebär rätt sena kvällar… Men det är värt allt det. Helt klart. Även om man aldrig kan förbereda sig på att se människor bli skjutna eller barn bli arresterade.

Får man betalt? 

Svenskarna är arvoderade så det täcker de utgifter man beräknas ha hemma. Jag klarade mig bra på de pengar som kom in. Många länder är inte arvoderade, de flesta får flygresan betalt men inte mer. På plats betalar programmet alla kostnader och jag tyckte fickpengarna, ca 10.000, var rätt bra faktiskt, det går att leva billigt på Västbanken, speciellt om man inte är placerad i Jerusalem som naturligtvis är lite dyrare. Vi var placerade i Tulkarem och kunde kosta på oss att äta ute en hel del. Många team väljer också att laga mat ihop för att spara pengar, det gjorde dock inte vi. Man har också chaufför på plats, vilket är den viktigaste i teamet skulle jag säga. Vi hade inte klarat oss utan honom. Vår chaufför blev en av våra bästa vänner och en vän för livet. Pengarna kommer från FN bland annat.

Hur bor man? 

Det är olika. Ett par team delade sovrum, vi hade lyxen att ha eget. Men alla team har lägenheter. Just teamet är det viktigaste tror jag. Funkar inte teamet, då kommer inget att funka. Vårt team funkade bra tillsammans på fältet även om vi hade en del meningsskiljaktigheter. Vi kommer dock hålla kontakten för resten av livet och nästa år är jag bjuden på bröllop i Brasilien. Jag är mycket nöjd med mitt team, har hört diverse skräckhistorier där teamen inte har fungerat alls, och det skulle bli otroligt jobbigt, men jag tror hela vår grupp var väldigt bra den här gången. Och som sagt, för vår del var det nog också rätt bra att kunna stänga dörren om oss när vi kom in på kvällen.

Får man välja var man är placerad? 

Nej. Man får däremot skriva i ett formulär. Däremot tror jag inte egentligen det spelar så stor roll var man är placerad. Man kommer att älska sin placering och människorna programmet har som kontakter. Jag tyckte att Tulkarem kändes rätt tråkigt till en början, men nu skulle jag verkligen inte velat vara någon annanstans och jag hoppas verkligen jag får en möjlighet att komma tillbaka till Tulkarem.

Vad ska man tänka på? 

Om man hinner få in ansökan denna gång kan det vara värt att veta att ansökan är för sommarperioden. Det är varmt i hela mellanöstern men i Jeriko och Tulkarem är det varmast, i Jeriko brinner man upp och i Tulkarem flyter man bort då luftfuktigheten är hög. Bara att välja med andra ord (på båda ställena är det inte ovanligt med temperaturer över 45 grader sommartid). Jag tyckte personligen programmet hade bra uppdelning av ledig tid och jobb, vårt team jobbade för mycket tror jag, men annars är det 8 timmar vila, 8 timmar fritid och 8 timmar jobb som gäller, men det flyter in i varandra. På tre månader har man nio lediga dagar och jobbet är slitigt så jag skulle inte vänta med att ta ut de lediga dagarna, det gjorde vi och var sjukt trötta när vi fick mid term orientation (en vecka med föreläsningar och bussresa till Haifa för hela gruppen).

De kommande inläggen kommer jag skriva lite mer om vad jag varit med om de senaste månaderna.

60356579_1152441921607257_5087319308195856384_n
En av de jordbruksgrindar vi observerade regelbundet. Barriären (stängslet) är draget på palestinsk mark vilket innebär att många bönder har sin mark mellan stängslet och den gröna linjen, den så kallade sömzonen. För att få bruka sin mark måste man ha tillstånd, och passera dessa jordbruksgrindar. Så mycket skit rent ut sagt som vi fått se här – det går inte att beskriva. Människor som blir skjutna, eller som nekas tillträde trots att alla papper är i ordning, av anledningar som att de pratat för högt i kön, har för rena kläder på sig, eller bara är tio sekunder försenade till kön.
60358783_2002965223165989_210612405783232512_n
I Kafr Qaddun kan det gå vilt till.
60459176_1102516616599421_8055907184573153280_n
En av alla dessa fantastiska byar på landsbygden i Norra Västbanken.
60734446_373286479953411_5492206643988922368_n
Stängslet utgör en landsgräns… Där borta – Tel Aviv. Här på denna sida, Qalqilya.

 

 

 

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s