Att kunna bli svensk… Del 2; Hitta ett jobb i ett litet samhälle…

Vi bor ju då i Säters Kommun. Säter utmärker sig på flera sätt, till det sämre hållet. Igår hörde jag på P1 radio att man genom en undersökning har gått igenom vilket stöd kommuner, socialtjänst då antar jag, ger för ungdomar som är utsatta för hedersbrott, Säter verkade ligga bland de sista (och det förvånar mig inte, läser man deras egna dokument ser man inga sådana problem i kommunen, fast att de torde finnas överallt). Idag läste jag på SVT att Säter har sämst skola i hela landet enligt en undersökning. Jag har inget riktigt positivt att säga om skolan här så det förvånar mig inte…

Därtill har man ingen integration kvar, den spar man in på. Det är synd, för integration är en framtidsinvestering. Jag är väl medveten om att det här inlägget kan ge mig arga kommentarer, men efter att ha bott och jobbat med barn och ungdomar och integrationen i kommunen i många år kan jag säga att inget av det ovan förvånar mig alls, och det är inte så konstigt, de som jobbar i Säters kommun, som så många små kommuner, är ofta gifta eller släkt med varandra, annars är det omöjligt att få jobb. Eller kan prata, jag kan inte se något annat sätt ärligt talat för det sitter människor på HÖGA positioner som chefer som faktiskt inte har någon utbildning eller kompetens för dessa arbeten alls. Och det är klart att utan kompetens fallerar en arbetsplats, organisation – eller kommun.

Nåväl. Det är alltså Säters kommun vi kom till. Ett ödesdigert misstag för Ahmeds möjligheter här i Sverige. Första jobbet han sökte – ett timvikariejobb inom skola och förskola, fick han inte. Trots att Säter skriker efter vikarier talade man om för Ahmed att ”han nog inte skulle passa för jobbet, män från hans kultur hade ju ett hårdare sätt att uppfostra barn.” Jo. Det var faktiskt så man sa. För att söka till detta avancerade jobb krävs det svenska 2 i svenska språket. En nivå Ahmed klarat genom CEFR-skalan, den kan man dock inte läsa vad det verkar. Att skriva ner språkkrav i en kommun där man oftast inte har vikarier att sätta in på fritids, som elevassistenter eller i barngrupper är ju helt sanslöst egentligen och jag har faktiskt inte sett någon annan kommun som har det kravet på förhand i en annons, de flesta brukar vara väldigt tacksamma för de vikarier som de får, så de kan avlasta sina arbetare, så länge kommunikationen funkar okej.

Men, fortsätta leta. In till personen som ska få vuxna i arbete. Det ledde till en förfrågan om VOLONTÄRarbete under nostalgidagarna. Tre dagar. Inget annat. Helt sanslöst ärligt talat att kommunen har människor anställda som ska hjälpa nyanlända och andra som har svårt till arbete (de är väl en tre-fyra personer som jobbar heltider med detta i alla fall) och som inte kan vaska fram annat än volontärarbete under tre dagar. Sanslöst var ordet.

Frågade bilreparatören i byn om gratis praktik. Svaret blev ”Då måste han kunna flytande svenska, annars förlorar jag kunder”. Jag vet inte hur det kan krävas flytande svenska för att byta däck?

Hösten gick – Ahmed fick faktiskt jobb på Romme Alpin. Ett hårt jobb med dåligt betalt men dock ett jobb, han ville dock inte fortsätta där när säsongen var slut och jakten fortsatte. Återigen ansökning till säter som timvikarie denna gång. Återigen var inte CEFR-skalan något att ha – men han fick i alla fall introduktion inom hemtjänsten. Han gick bland annat med en kvinna som sedan såg till att han inte fick någon fortsättning. Jag satt bredvid när han ringde (för de ringde minsann inte och talade om det för honom) och enhetschefen sa att de inte skulle boka in honom. Någon anledning fick han inte. Jo, han hade haft keps på sig. ”Jaha, men jag tog ju av mig den?” ifrågasatte Ahmed. ”Ja,alltså jo”, sa enhetschefen. ”Men vi känner att du inte passar”.  ”Men varför?” Frågade Ahmed. Men fick inget mer svar än så…

Vet ni? Så kan det vara…. Det blir dock lurt när man gräver lite (man är ju journalistiskt lagd liksom) och ser att personen han gick intro med delar både det ena och det andra på sina medier, det är delningar av nya tider, samnytt, stå upp för sverige och sådana sidor. Då är det nog inte så lätt för en utlänning att göra ett bra intryck. Det blir ännu skummare då att man skriker efter vikarier, att det finns fler som har liknande erfarenheter av samma enhetschef, och att många av de som jobbar på fasta scheman blir utbeordrade på kvalificerad övertid (liksom; VAD kostar inte det Säters kommun?) för att det inte finns vikarier (Eh – är ni dumma i huvet på riktigt eller? Vikarierna finns, kompetensen finns, ni vill bara inte använda den)….

Efter det här blev Ahmed rätt deprimerad. Jag förstår honom. Det gjorde dock att det blev en ljusning för honom. Han sökte jobb både inom skola och inom hemtjänst i Borlänge. Han fick båda, hoppade in och började jobba och blev omtyckt. Han skulle naturligtvis gjort det från början, men hur ska man veta att man har haft oturen att hamna i Sveriges med största trolighet mest rasistiska och inkompetenta kommun när det kommer till att ge nyanlända chanser? Det var tragiskt naturligtvis att vi inte fick ändan ur och ändra på det i början. Det är en sak att man inte kan läsa engelska examens, men att man inte har vetskap om CEFR-skalan, och att den ska vara gällande inom hela EU (och faktiskt, alla internationella jobb som går att söka) är inget annat än ren inkompetens från de som rekryterar. Att dessutom låta enskilda medarbetares politiska/etiska syn på allas lika värde och hävda att män från Ahmeds kultur har en annan syn på barnuppfostran är inget annat än riktigt, riktigt rasistiskt och jäkligt skrämmande. Och faktiskt, ett slag i ansiktet på mig som svensk som valt att leva med denna man som tydligen slår barn också (det gör han ju inte, men det var ju det hon sa mellan raderna)…

När han väl började jobba i Borlänge gick det snabbt, han fick sina examen validerade, han fick erbjudande om jobb både på ett av de större säkerhetsföretagen i Sverige (han har väktarutbildning från Malta som gäller i hela EU, för att bli säkerhetsvakt måste du också ha svenska 2, dessa företag vet dock vad CEFR-skalan handlar om) men valde till slut ett jobb där han fick hålla på med ekonomi inom en privat städfirma.

Och, där är vi nu. Det har varit en lång väg. Men nu är vi på gång för ett riktigt familjeliv hoppas jag.

17626115_1536390089712785_5429166125518290964_n

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s