Livet som ponnyförälder…

Alltså, livet tar ju vändningar ibland. Innan var jag helt övertygad om att jag ville resa och var väldigt rotlös. Vi skaffade Zigge för att jag skulle kunna bli mindre rotlös, det funkade inte. Zigge såldes. Och vi trillade över Bellmer i somras när vi INTE skulle ha en ponny. Den femte juli har vi haft Bellmer i ett år – och jag älskar verkligen denna ponny. Så klok och så fin. Att lämna ifrån sig honom, om vi skulle behöva det, känns jättejobbigt, trots att vi inte alls är i den situationen. Det känns till och med jobbigt att åka iväg i höst i tre månader, man vill se ekipagets utveckling och inte missa någonting… Till på köpet har Amanda fått ett riktigt intresse också. Hon älskar sina ponnyer och har dessutom tagit emot en ponny som hon och hennes tränare ska rida in över sommaren, Fiona. Fiona är nog den vackraste shetland jag sett… Hon är väldigt verksam inom instagram och andra medier som ponnytjej, rider seriös träning i alla fall fem dagar i veckan på minst tre olika ponnyer. Och – hon är duktig. Envis, rider mjukt och fint och försiktigt. Man vill ge henne chansen. Samtidigt vill jag fortfarande resa, en ekvation som inte går ihop riktigt ekonomiskt. Det är dyrt att resa. Och dyrt att ha ponny. Men hon har ju så roligt med sina vänner i stallet.

Det finns ju dock smolk i bägaren med att ha ponny och ge barnet chansen inom ridsporten även om det i Amandas fall inte är på någon jättenivå (vi pratar pay and jumps och klubbtävlingar det här året och nästa)… Det är ju dels ekonomin – även att ta sig ut på pay and jumps kostar pengar. Vi har Bellmer väldigt billigt, men det kostar med vaccin, försäkring, hyra transport, köra, utrustning och så vidare… Rider man clear round på lokal nivå är det annat som ska med – licenser och högre startavgift… För att inte tala om tiden, man får räkna en dag för en tävling… Och just tiden är en annan. Bellmer är russ, han går upp i vikt bara av att titta på hö, har lidit av övervikt och behöver motioneras VARJE dag för att gå ner i vikt och inte få fång. Vi har lite stalltjejer hos Julia som tar honom, ibland får han följa med som handhäst och ibland går han lektioner. Men oftast är vi ute i stallet varje kväll till klockan 20.00 i alla fall, det blir väl så när både jag och Amanda har intresse. Igår till exempel – kom medryttaren och bästa vännen till Amanda och jag och hennes mamma skulle ta en kort promenad i skogen. Vi gick fel, var ute i två timmar utan att hitta hem. Och där gick den dagen.

En som inte gillar hästar är Carl, och jag har så dåligt samvete mot honom att han inte får samma tid. Jag vet ju med mig att han har varit enormt energikrävande när han varit liten, vilket gjort att Amanda inte fått så mycket tid av mig, men nu är det tvärtom på ett väldigt extremt sätt. Det tråkiga med Carl är ju att han inte vill göra någonting, helst bara sitta och programmera och spela och det kan inte jag hjälpa honom med. Jag tittar på lite resor och så med bara Carl, samtidigt som jag försöker rodda ihop min uppsats (inte jättelätt kan jag säga, kör fast hela tiden). Det dåliga samvetet gnager ordentligt i mig, men jag hoppas vi får ihop några dagar bara jag och Carl någonstans som han är nöjd med.

 

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s