Om att inte ha rött pass när man reser

…för som vanligt strulade mannens resa. Varför göra det enkelt när vi kan göra det svårt liksom? Det har gått troll i våra resor på slutet nu, för några veckor sedan blev jag och barnen stoppade i Frankfurt på väg mot Amman där jag skulle göra fotoarbete för UNHCR i ett av världens största flyktingläger. Barnen har fått nya pass, båda två. Och det visade sig att deras underskrifter var felvända. Alltså, vad är oddsen? Vem kollar det liksom på en sju och åttaåring? Å andra sidan är jag glad att jag fick vända hem i Frankfurt och inte blev stoppad i Jordanien på hemresa liksom. Det hade känts torftligt.

I onsdags åkte då Ahmed till Egypten. HAA. Trodde vi ja. Så blev det ju inte. För trots att de ringde från ambassaden i Stockholm och sa att hans visum var klart och han kunde hämta det och boka resa, visade det sig att så inte var fallet när han väl kom ner utan det blir klart på tisdag. Panik för honom men jag måste ändå ge en eloge till Ving som trots att vi inte bokat med avbeställningsskyddet kunde makulera beställningen och betala tillbaka alla pengar.

Det är vid sådana här tillfällen man är extra glad att man är född med det röda passet som ingen knappt tittar i (förutom, uppenbarligen då, i Frankfurt). Ahmed behöver söka visum varje gång han ska någonstans utom till Tunisien (visserligen inte fy skam) och det kan ta månader att få det. Att ta en spontantripp till solen är svårt för oss och den möjligheten saknar jag verkligen, det hade kunnat vara skönt att skramla ihop till en sista minuten och dra…

Fördelen med att han är gift med mig är dock att det inte dröjer så länge innan han får det röda passet, tre år från uppehållstillstånd tills han kan söka som svensk medborgare är det, normalt sett är det fem eller till och med åtta år beroende på om man kan bevisa vem man är genom pass från hemlandet eller inte. Nåväl. Hans flygstol låg ute för 299 spänn på kvällen, det lönar sig med andra ord om man vill resa att verkligen hänga på hemsidorna och kolla.

Istället gör Ahmed ett försök till veckan och vi fick ju i alla fall fira både femårsdagen och alla hjärtans dag med varandra, alltid något, men till Egypten måste han, dels för att han ska kunna göra klart lägenheten och hyra ut och dels för att de köpt en ny lägenhet i Hurghada för att utöka beståndet med. Återstår väl att se dock vad vi ska med den till eftersom han knappt får visum för att åka dit. Förstår inte vad det är för diplomater som skickas till Stockholm från diverse länder, de flesta jag haft kontakt med på olika ambassader via jobb eller man är fruktansvärt otrevliga. Drägg skulle jag kalla det. Är väl ingen som vill bo i det kalla och trista Sverige liksom. Nåväl. Wish us luck.

13925733_1759037174385718_1891657342414796544_o

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s