Permanenta uppehållstillståndet i hamn

Ahmed har äntligen fått sitt permanenta uppehållstillstånd. Är väldigt glad och tacksam över det. Resan har varit lång och svår, även för Ahmed som är gift med en svensk medborgare.

Vi ansökte om uppehållstillstånd i början av 2015. Strax efter att vi gift oss. November 2016 fick vi besked om tillfälligt uppehållstillstånd. Det kan man få i max två år men aldrig så länge som passet (i detta fall Ahmeds flyktingpass från Malta) är giltigt. Det var giltigt till oktober 2018, och då var han alltså tvungen att söka om. Under tiden som han hade tillfälligt uppehållstillstånd får han inte gå på några bidrag, ingen etablering, inget csn. Det är jag som ska försörja honom. Tar det slut mellan oss får han inte förnyat tillstånd.

I måndags kom beskedet: PERMANENT uppehållstillstånd. Permanent är en jädra skillnad mot tillfälligt. Nu kan han ta CSN, jag slipper vara betalningsskyldig och jobba för två, för nu kan han – i värsta fall – om han inte får jobb – söka via socialen om jag har för dålig inkomst. Jag vet ju att Ahmed skulle hata att gå på bidrag, men svenska samhället är OERHÖRT svårt att komma in i, framförallt få jobb i. Ahmed försöker och försöker, men det kommer ingenstans. Det är inte lätt att heta Ahmed i Sverige, så enkelt är det. Nåväl. Kan han plugga och ta CSN är det bra, ännu bättre är om han jobba, han vill helst jobba i Norge så vi kan lägga undan pengar och köpa hus. Eftersom jag vill roa mig med följeslagarprogram och sådana grejer 😉 . Hur eller hur är det oerhört skönt att äntligen fått det där förbannade uppehållstillståndet…

49753

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s