Länge sedan…

Men dagarna går i ett. Pluggar ju juristlinjen, schysst utbildning liksom, och ska försöka att bli kvar ett år på den, men det är mycket att göra och det är svårt. Som matte liksom – man måste precisera varför en grej är på ett visst sätt, inte bara att det är så. Och så lite som religion och tolkning av de heliga skrifterna, det finns inget rätt svar och det är bara att tolka lagen. Svårt, men rätt kul (förutom det som är som mattedel då).

Amanda gör sig beredd för att tävla klubbmästerskap. Vilken utvecklingskurva hon har haft på Lillan, hon hoppar uppe på rätt höga hinder nu, runt 65 cm (ponnyn är ju bara en meter så det är högt för en shetland). På tisdag är det KM. Får se hur det går. Vi åker dit med förhoppning att komma runt banan liksom.

Carl börjar programmeringskurs på måndag. Han ser fram emot det, men det är väl inte helt otroligt att han kommit längre än de som är där och tycker det är tråkigt. Han är speciell, Carl. Man förstår honom inte alltid. Just nu, i skrivande stund, har han en kompis här som dessutom ska sova över, och det märks att han blir väldigt trött av att ha vänner i närheten och tröttnar ur efter ett tag. Det här är ändå en äldre kompis som han borde ha utbyte av då denna kille också är ett programmeringsgeni, men nej, inte det heller.

Bellmer går bra, han har haft lite problem med hovarna, inge fång eller så, men väntar på hovslagaren. Vi tränar i hagen så länge och lite ute i skogen. En riktig, riktigt pärla är det. 3000 för denna är rena rånpriset. Världens bästa ponny.

Och jag då? Jo, förutom plugg jobbar jag ju. Det börjar lida mot sitt slut på boendet jag spenderar min mesta jobbtid på. Det känns… jobbigt… Jag har ju själv varit ute i världen och jobbat i Falun och Hofors men att det ska läggas ner känns helt enkelt jobbigt. Många kollegor slutade sista augusti, sista september gick chefen vidare på annat håll. Nu är vi några få som stannar kvar och stänger. Det känns som ett slag i ansiktet. Visserligen gillade jag både avgående kollegor och chef, men personer kan man hålla kontakt med via facebook och telefon om det är så, det är värre med känslan att jag måste ta tag i mitt eget liv nu. Jag har alltid varit välkommen tillbaka till det här jobbet trots att jag varit ganska struligt. Jag har inte alltid tyckt att jag behandlats fair, men någonstans har det varit en trygghet att ändå komma tillbaka till en grupp av människor där jag är fullkomligt bekväm. Det händer inte ofta och lär inte hända på någon arbetsplats igen. Jag har sökt lite jobb,  varit på anställningsintervju på migrationsverket, som samordnare på Öland, Sundsvall. Fast vetifan om jag orkar med en flytt just nu. Riva upp barnen för ett ställe jag inte vill stanna på, för troligen blir det utlandet ändå inom ett par år. Frågan är bara var?

Mycket att fundera på. Imorgon har jag stalltjänst på ridskolan. Det negativa med att vara ponnyförälder.

36414523_2118786981744067_6154351379667222528_o

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s