Skolan snart igång igen…

Red i tisdags. Det gick bra. Det stod Prins återigen på listan och upp kom jag, men han var väldigt tung att rida och jag orkade väl rida ihop honom i sådär tio minuter innan orken och konditionen tog slut. Det stod hoppning på schemat och vi skuttade lite låga hinder. Jag var livrädd, och det blev inte bättre av att man talade om för mig att Prins tvärvänder om man inte håller om med benen. Jag tänkte… Om han gör det, åker jag av. Om jag åker av, dör jag. Amanda var dock med och tittade på oss så det var bara att visa sig stursk och hålla om den stackars hästen med benen och hoppa. Det var värt varenda hjärtattack – ungen utbrast efteråt att jag var ”SKEETADUKTIG på att rida.” Igår och idag har jag dock kämpat med träningsvärk.

Ridningen gav mersmak och jag har nu bokat ridresa till Irland och just hoppning. I februari hoppas jag vi drar iväg. Den blöta perioden på Irland. Sligo blir detinationen. Förhoppningsvis med hyrbil. Amanda åker med och vi hoppas även kunna bila ner och se lite connemaror i Connemara.

Nåväl. Betydligt allvarligare. Skolan är snart igång igen. Och med den ångesten hos Carl. Han har skolplikt det här året, och som förälder blir man orolig för hur det ska gå. Förra året var han väldigt utsatt – och jag skrev ingenting om det trots att vi fick gå hem från jobbet flera gånger, den ena gången hade han blivit slagen så hårt att läkaren misstänkte hjärnskakning.

Diskussionen har gått på en internetgrupp huruvida skolan är bra eller inte och det kom in på mobbning. Det blev en diskussion och en del föräldrar tyckte att skolan minsann är skitbra att ta hand om mobbning. Det är inte min erfarenhet, utan jag skrev ”Jag är inte beredd att hålla med här. Har en son som varit väldigt utsatt och det blev möten först när vi tog kontakt med Skolinspektionen och dessutom hotade med polisanmälan för misshandel trots att ”den hysteriska morsan” flaggat en längre period. Förhoppningsvis blir det bättre denna termin. Annars är säkert skolan ok om man jämför med många andra skolor i Sverige.”

Jag står för varenda ord. Carl kräktes varje morgon under hösten på grund av en enskild elev som gjorde hans liv till ett helvete. Han blev slagen flera gånger i veckan, hade blåmärken överallt, fick en pungspark så han hade jätteont en kväll (med resultatet att han inte orkade gå till skolan dagen efter). Jag flaggade. Flera gånger. Gick till läraren i den berörda elevens klass som hänvisade oss till fritids eftersom det inte hände i skolan utan på fritids. Gick till fritids som sade att de höll koll och att det inte var så farligt, Carl kunde han också. VARJE dag var eleven på Carl och mobbade honom för att han inte kunde prata. VARJE JÄVLA dag.

Kulmen blev när man ringde mig och sa att Carl hade slagit i huvudet och behövde åka hem. När jag åker tidigare från jobbet och kommer visar det sig att plågoanden slagit honom så hårt i huvudet och det är därför. Men det har man naturligtvis inte sett trots att man lovat att hålla koll. När vi kommer hem kräks Carl och vi beslutar att åka till akuten för att se om det är hjärnskakning. Det var det tack och lov inte, men en rejäl smäll i skallen där läkaren ville polisanmäla för misshandel. Efter detta blev det skillnad. När den hysterika morsan gav upp gick pappan in och sa att om det inte händer något nu blir det skolinspektion, polisanmälan och vi pratar själva med grabben det handlar om.

Då blev det fart på ledningen, vi fick till möten under våren, man gjorde sitt bästa för att hålla isär killarna. Det var ju bra, Carl slapp gå till skolan och ha dödsångest för att gå dit, för så illa var det ett tag. Men man botade ju huvudvärken med alvedon, man botade inte symptomen. Det visade sig på sista skoldiskot då killen återigen hoppade på Carl. Skolan hävdade då att det inte var deras ansvar. Och där är vi idag.

Efter ovanstående kommentar hörde dock föräldrarna av sig och kommenterade att det inte var okej för mig att skriva plågoande om deras son eller kalla honom misshandlare. Vart gick det så jävla fel någonstans? Jag hade inte kunnat gå ut i samhället och slagit någon i huvudet så det blir akutläkare i tron om att det är hjärnskakning och inte bli dömd för misshandel? Det är ju, krasst sett, ren och skär misshandel. Oavsett om den som slåss är under 15 eller vuxen. Och vad ska man kalla någon som gör att ett annat barn kräks varje dag i ett halvår för att gå till skolan och har dödsångest för? Bästa polare?

Det här gör mig så jävla förbannad. Har vi inte kommit längre än att vi tar tag i de problem som händer i skolorna? Hur kan man stå bakom sitt barn när sådana pass grova saker har hänt? Hade det varit något av mina barn hade jag satt dem i bilen så fort jag fick reda på en sådan situation och begärt att de skulle be vederbörande om ursäkt, att man ens har MAGE att höra av sig när jag diskuterar skolans agerande, som jag tycker är avskyvärt, och tycka det är fel att jag yttrar mig, är beklagligt och säger naturligtvis mer om dessa föräldrar än vad det säger om mig. På något sätt blir det ju då victimblaming här, så till er vill jag säga: VÄX UPP, flytta tillbaka skulden där den hör hemma. Det är Carl som varit offret här. Det är Carl som har haft djup ångest av att gå till skolan. Det är Carl som haft oerhört mycket frånvaro. Det är jag som fått gått hem flera dagar för att ni inte kan uppfostra ert barn. Vill ni inte se problemen ert barn ställt till med och se vad han faktiskt gjort – ja – då hör skulden hemma hos er som föräldrar. Punkt och – som ni själva skrev – färdigdiskuterat.

Antingen har ju skolan förskönat sanningen en del, eller så har de ju inte tagit det på allvar. Eller så är ju föräldrarna synnerligen olämpliga som just föräldrar. Hur som helst, nästa gång det händer, för det lär hända igen, kommer det bli skolinspektionen direkt. Är det något av mina barn som råkar ut för något, blir det definitivt polisanmälan och att jag tar kontakt med barnet det handlar om. På direkten. Jag hoppas därför att skolan har koll redan från början under terminen.

Carl mår bättre nu, men han är en väldigt känslig kille och jag märker att han inte mår helt bra. Det är bara att hoppas att förra årets misshandel inte sätter för djupa spår i honom. Om det är så hoppas jag att det inte är han som offer som behöver flytta, han har trots allt sina vänner där, utan att man flyttar tillbaka skulden där den hör hemma. Det vill säga på den som misshandlat honom och varit hans plågoande under hela förra året. Det här är naturligtvis inte okej överhuvudtaget, har satt djupa sår i Carl och det finns ärligt talat INGET som rättfärdigar sättet hur skolan skötte det. Alls. Och det står jag för. Varenda ord av det.

599300_10152195038609056_1139292305_n

 

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s