Vi säljer Zigge och satsar på resor istället…

Det där med att skaffa häst i tron om att vi ska kunna slå oss ner och stadga oss funkade ju inte, jag är lika rastlös som ever before.

Vi har vridit och vänt på det men kommit fram, av olika anledningar, till att det bästa blir att sälja Zigge. Det är ett beslut vi kommit fram till av olika anledningar, men framförallt känns det rätt. Jag älskar den där lilla ponnyn, köpte honom för att han skulle få stanna och inte skulle vandra. Amanda däremot är rädd för honom. Våra alternativ har varit att låna ut, få utbildad, ta tillbaka om några år – eller sälja. Sälja har inte varit något alternativ egentligen, men så frågade förra medryttaren om de kunde få köpa, jag lade ett pris som han troligen inte är värd just nu men som han kommer att bli när han är inkörd och klar (betydligt mer än det också) och de nappade. Senaste veckan har vi funderat fram och tillbaka. Igår red Amanda för att känna efter. Det blev en lång tur i skogen med bästa kompisen på sin ponny, jag höll i Zigge och sedan red Amanda den andra ponnyn sista vägen hem. När vi kom till stallet sa Amanda: ”Mamma, jag är faktiskt rädd för Zigge. Det är mycket roligare att rida en ponny jag vågar rida ensam, jag tycker vi säljer så kan jag köpa en annan ponny för de pengarna när jag blir lite äldre, kanske tio år.” Så klok min tjej. Jag var också lite rädd att rida när jag var liten, men jag älskade hästarna och valde därför att attackera de rädslor (bland annat hoppning) som det gällde, Amanda har inte riktigt det intresset och då känns det bättre att låna en annan ponny som är trygg.

Meningen var att vi skulle ha en ponny på foder som var 25 och tävlat både hoppning och dressyr. Tyvärr skadade sig den i hagen och blev halt och har ordinerats till två månaders vila, hur det blir sedan får vi se. Jag känner väl inget behov att skaffa en ny ponny nu, pengarna vi säljer Zigge för är barnens, de går direkt in på deras sparkonto. Vill Amanda sedan ha en till ponny så finns de ju där, men troligen får de växa där istället. Däremot spar vi i runda slängar 2500 per månad på att inte ha ponny. Det kan man ha mycket roligt för och eftersom vi inte vet framtiden tror jag vi väntar tills vi vet vad som händer med eventuell utlandsvistelse och så vidare.

Men han är vacker, vår Zigge. Och hade jag inte vetat att han får ett hem med oerhört mycket kärlek hade jag aldrig sålt honom. Och, skulle inte den här affären gå i lås, så blir han kvar i så fall. Åtminstone tills vidare.

28467789_2048833422072757_5807689210404012032_n

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s