Söndagsfunderingar; Att ha en förälder som jobbar utomlands.

Ok. Nu kan jag gå ut med det. Daniel flyttade utomlands i torsdags. Malta har de flesta gissat på innan jag gick ut med det officiellt för tio dagar sedan, för det har jag nog skrivit tidigare och låtsats om. Det blev inte Malta dock, han bor numer i Marbella, utanför Malaga. Ja, det är många som sagt att han är en dålig far för att han väljer att flytta utomlands, jag har fått höra det av den ena och den andra. Folk som övervägt en socialanmälning och så vidare (det gör man förresten för det mesta om det mesta som skiljer sig från mängden nu, mitt råd till alla som inte vill leva ekorrhjulet är att inte skaffa barn, det blir JÄTTEPROBLEM med samhället om du inte vill ha det där 8-17 jobbet och lägga hela ditt liv på att leva så jämställt som möjligt). Folk har också hört av sig till mig… ”vet du om..?” ”Vad tycker du om..?” ”var ska han flytta..?” ”vad ska han göra..?” och fiskat information. Många som jag inte har någon kontakt med alls nu för tiden vill gärna snoka, eller ännu värre, skvallra.

Nu är ju min bittra erfarenhet att folk sällan är ute och fiskar efter positiva saker och därför vill jag säga: Ja, jag är nog den som vetat om först att han kommer att flytta, jag har nog också väldigt stor del i att det blev Spanien och inte Malta (jag hade älskat Malta, men Ahmed vill inte flytta dit, så Spanien är ett mer säkert kort om vi ska flytta efter) men jag skulle inte tala med någon om det utanför min egen lilla krets.

Att ha den ena föräldern långt ifrån sig ställer förstås höga krav på föräldrarna. Jag tycker dock inte avstånd är något som ska hindra att leva sina drömmar. Det är en flygresa bort, det går flyg tre dagar i veckan från Västerås. Vi har skype, facetime, facebook och allt vad det heter. Vi har också gjort klart med passpapper (Carl kommer att behöva ha nytt pass i sommar) i förväg och skrivit fullmakt till mig för att kunna ta enskilda beslut inom skola, vård och övrig kommunal verksamhet så Daniel slipper skriva under papper. Ett schema är upprättat och Daniel kommer att betala flygbiljetter.

Jag är helt säker på att ungarna kommer att klara sig. Eftersom vi dessutom hoppas kunna flytta utomlands också, är det här inget som oroar mig. Snarare bra att han drar i förväg och testar det här. Barnen har både mig och Ahmed här hemma. Det blir bra. Och vi åker efter när vi har möjlighet. När Ahmed har sitt på det torra (permanent uppehållstillstånd) och jag kan leva på mitt företag. Jag ser dessutom fram emot att lära känna ett nytt land, drömmen är en egen liten gård med pool och att kunna odla lite. Dessutom är det 30 minuter till Tanger i Marocko, nära Algeriet (fem timmar) och Tunisien (ett dygn).

Att flytta ser vi i så fall som en lång process, det finns svensk skola, det blir många resor dit, vi vill inte rycka upp barnen som jag skrev för ett par veckor sedan, vi hoppas på att de kommer träffa vänner och till slut vilja åka dit och testa ett år. Sedan får vi se.

Jag tror det kommer att bli riktigt bra. Om Daniel växt upp. Det återstår att se. Tills vidare kommer han att gästblogga lite om sitt liv i Marbella här. Han är ju inte ny på bloggen, gästbloggade när vi fortfarande var sambos om sin resa till Prix D´Amerique i Paris för några år sedan.

9e68658f-a270-44ea-a01a-95e0d05032fd
Längtar efter att fota solnedgångar och uppgångar i Spanien 🙂

 

 

 

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s