Fyra år sedan…

Det var oktober, jag var inhyrd för fotografjobb i Hal Far på Malta där jag skulle dokumentera från Lampedusakatastrofen. 

Där stod han, som tolk som försökte hjälpa de alltigenom förvirrade och traumatiserade flyktingar som hysdes in i någon av alla de dragiga baracker som fanns i lägret. Barn, kvinnor, män, olika släktskap och olika religioner, huller om buller, hit och dit. Som djur (det ska sägas att det HAR blivit bättre, Malta är på väg att ta sitt ansvar, vilket är mer än man kan säga om till exempel Sverige). För mig slog hjärtat dubbelslag direkt. Vet inte vad det var – men jag har aldrig varit för kärlek från första ögonkastet, men det var definitivt det här. Sedan försvann Ahmed ett tag, han fick en del tolkjobb för regeringen i andra delar av flyktinglägren och hade inte tid att tolka på engelskalektionerna. Jag åkte började jobba i flyktinglägren, åkte tre dagar i veckan och hade engelskalektioner. Varje gång hoppades jag på att jag skulle få se honom, och varje gång blev jag besviken. Någon sa att han åkt tillbaka till Libyen, någon sa att han tagit sig över till Italien. Ingen visste säkert. Vid något tillfälle fick jag ögonkontakt med honom när vi varit i Pacerville på bio.  Jag tänkte att så var det säkert inte. Och egentligen spelade det ingen roll, jag var ju då tillsammans med exet och vi försökte plåstra om vår relation så gott det gick.

Slutet av januari träffades vi av en slump i lägren igen när vi skrev vårt reportage om flyktinglägren i Malta. Det ledde faktiskt till att vi hittade varandra på facebook. Den 13 februari träffades vi för en fika, då var mitt och Daniels förhållande uppbrutet och jag var väldigt vilsen så jag gick ut med Ahmed några gånger, helt utan intimitet men både hans och mina känslor växte för varandra. Och ja, det var han jag hade sett i Pacerville också, han hade lagt märke till mig också men inte vågat säga hej.

Under sommaren, när jag åkte hem, växte det ännu mer. Jag gick igenom min livs jobbigaste period, Ahmed fanns ofta där i telefonen. Vi bestämde oss för att gifta oss och så fick det bli, den 24 augusti hämtade jag honom första gången på Skavsta och sedan dess har vi hängt ihop.

Fyra år tillsammans med mannen. Mannen som jag har haft så roligt med, time is flying. Från att han sträckte ut en hand och vi drack vin på klipporna i Malta tills nu när han finns där och stöttar upp i de svåra relationerna jag haft med min familj. Ni ska veta att det inte alltid är lätt, efter fyra år är vi riktigt tighta, men man kan väl säga att förhållandet definitivt haft sin smekmånad, vi får kämpa med varandras olikheter. För olikheter finns det många av kan jag säga. Men på det stora hela är det kanske bra mellan oss.

Jag var livrädd i början. Man har ju hört hur det ska vara med muslimska män. Jag är dock otroligt tacksam att jag vågade trots både människor, värderingar och fördomar, egna och andras.

01-copy-copy7

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s