Klart med nytt jobb.

Sedan sommaren har det inte funnits tillräckligt med jobb på mitt jobb för att kunna jobba, ett pass har det blivit sedan i augusti. Sanningen att säga har jag väl känt att jag är ganska färdig med jobb inom problematiken med ensamkommande, i alla fall för tillfället. Jag har trivts väldigt bra dock och ni vet hur det är – är man inkörd i ett jobb är det svårt att sluta. Men, nu var det slut uppenbarligen, av olika anledningar. Jag har de senaster månaderna provat hemtjänst och nattdagis, hankat mig fram med diverse jobb, jobbat ihjäl  mig för att vi måste försöka få in två löner, eller åtminstone en och en halv. Vi har det inte dåligt, ingen familj som skaffar ponny och reser utomlands ett par gånger om året har det dåligt, men det beror ju på att jag slitit som en gris sedan maj. I juli jobbade jag 18 (!) dygn – i augusti blev det inte lika bra men jag var rätt sliten då, jag har jobbat med artiklar, och nu tog jag alltså jobb inom hemtjänsten igen.

Idag har jag avslutat ett pass. Jag hade riktig ångest när jag åkte hem i bilen faktiskt. Rätt otrevliga brukare idag, som personal är man så liten i sådana fall, dålig lön (jag tjänar 110 kronor timmen. Ni läste rätt. 110 SPÄNN I TIMMEN, hur ska vården locka vikarier med de pengarna, jag har för mig att jag tjänade samma på Mc Donalds när jag var 20). Samma gamla kollegor kvar som innan mest klagade (hur orkar man stanna på ett jobb man tycker är pest och pina i hundra år undrar jag? Jag skulle aldrig kunna göra det) när jag lämnade stället 2013 och fortfarande klagar över typ samma saker ;-), samma brukare, inte mycket som ändrats de senaste åren. Starkt av de/er som orkar jobba med detta men det är inte för mig. Jag har inte gått snart fyra år på ett universitet för att jobba som vårdare för 110 kronor i timmen. Jag satt i bilen och nästan grinade av ångest idag, för hur sjutton ska jag motivera mig att gå till ett jobb jag inte vill ha och slita för att få ihop de timmar jag behöver för att försörja min familj när vi bara har den inkomsten? Och framförallt, jag håller på att rasa. Att slita ihjäl sig varje månad och räkna timmarna, inte få en fast anställning utan bara vikarie och projektanställningar, att inte känna sig uppskattad, att jobba VARJE helg för att man inte vet hur mycket jobb man kommer att ha eller som i somras vill spara lite pengar för sämre tider och helgtiderna ger mer pengar, räknade ut att jag utöver när jag var nere i Göteborg inte haft en ledig helg sedan maj, och Göteborgsresan var inte direkt angenäm då jag gick av jobb fredag morgon och gick på jobb 07 på måndag morgon. Då… Ringde det!

Jag var på en intervju förra veckan, det kändes inte alls bra, men uppenbarligen måste jag ha gjort och sagt något rätt. ”Vi har bestämt oss för att du är vårt val, vi vill ha dig”.

Kan ni fatta vad skönt det kändes? Ute på landet här vill man ha folk med social eller pedagogisk utbildning. Man förstår inte vad en bred samhällsutbildning ger i kunskaper. Faktum är att den ger ju det mesta som en socionomutbildning ger, om än att en socionom har praktik i utbildningen och vi läser mer teori. Se bara blocket jag läser om mänskliga rättigheter nu, som är mest internationell lag. För att förstå och kunna dra paralleller till hur Sverige ställer sig till den internationella lagen – måste man självklart ha en hum om den svenska lagen. Samma med internationella relationer. För att förstå sambandet mellan Sveriges ställningstaganden gentemot övriga världen måste du förstå vilka relationer vi har i Sverige. För att förstå myndigheter och organisationer i FN och EU måste man fatta hur det svenska samhället fungerar. För att inte tala om den ganska svåra engelskan man läser inom dessa kurser. För att förstå andra människor är det nog jäkligt vettigt att ha ett hum om deras kultur, interkulturell kommunikation vilket inkluderar en hel del beteendevetenskap och så vidare. Och så vidare. Som sagt, här på landet har jag upplevt det som att människor inte riktigt förstår vad man läser. I storstaden är det lättare, men då måste man ju flytta. Och det är ju inte så lätt med ungar liksom.

Nu behöver jag inte känna så. Ett jobb med kontorstider – jag får vara hemma under helgerna – och framförallt – BRA lön och ett stimulerande jobb som integrationssamordnare, hanläggare, handledare (lite osäker på vilken av benämningarna som används). Det börjar på måndag. In i hetluften direkt med konferens i Jönköping onsdag – fredag. Ska bli så ROLIGT! Och jag får chans att bättra på mitt CV och öka på min kunskap om juridik, som jag varit så intresserad av. Ibland ler livet mot en. Jag hoppas det fortsätter så.

Gårdagen spenderades förresten med hästar och ponnyer på Starnbergs Gård… Till och med Carl red och han är ju duktig. Noll koll på ingenting men hästen går ändå dit han vill…

22375558_1977666609189439_475944801_o

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s