Kulturkrockar och teorier del 1: Hofstedes kulturdimensionsteori i möten med människor och resor.

Man kan aldrig frångå att vetenskapen tar fram teorier om allt möjligt i livet – från det ena till det andra. Säkert enligt devisen: Mer teorier åt folket! Saker som för den icke akademiska tänkaren är ”som de är” är för den akademiska tänkaren alltid nedskrivna i någon form av en teori – en sådan när det kommer till ett mångkulturellt samhälle och ännu hellre en interkulturell kommunikation är till exempel Hofstedes kulturdimensionsteori som belyser om VARFÖR vi reagerar som vi gör tillsammans med andra kulturer på gott och ont. I allra högsta grad kan denna vara intressant att veta om när vi möter nya människor.

18620299_1909422616013839_2546840676532034039_n
Det hade så klart varit väldigt intressant att föra över Hofsteds kulturdimensionsteori i en akademisk undersökning för att se om människor bildar sig en uppfattning om sitt resande på ett sätt som går att dra paraleller till denna – jag är ganska övertygad om att man kan hitta människors favoritresor ofta inom länder som har samma typer av index som Norden många gånger.

Hofstede utgår från sex dimensioner när han pratar om vad som händer i ett möte mellan två människor – och varför det blir kulturkrockar.

Han har i sin forskning utgått från hur det är på arbetsplatser och i större organisationer, men även jag fick en aha upplevelse som jag kan applicera på mig och Ahmed eller på människor och kulturer när jag är utomlands, för Hofstede utgår från kulturer – och då framförallt från länder. Alla länder är enligt honom rankade via ett visst index – där länder som har låga siffror på olika sätt skiljer sig från de med höga siffror. Och så vidare. Och räknar man ihop det – så är det helt obegripligt hur vi överhuvudtaget kan förstå oss på varandra. Det blir troligen väldigt viktigt ur HR synpunkt att läsa in sig på akademiska teorier men jag tänker att det är ju liknande när man reser – vi reser ju ofta till länder med helt olika kultur mot oss – och det är kanske inte så konstigt att människor när de reser till exempel till Egypten tycker det funkar så länge de är på hotellområdet men inte ute i samhället. Bland många exempel. Det här är de sex dimensionerna som Hofstede utgår från (rekommenderar för övrigt att köpa hans bok): 

  • Liten mot stor maktdistans – den utsträckning i vilken mindre mäktiga medlemmar i organisationer förväntar sig och accepterar att makt fördelas ojämlikt. I kulturer med liten maktdistans, (Österrike, Israel, Danmark, Sverige, Nya Zeeland) förväntas maktrelationer som är konsultativa, inkluderande och demokratiska. I kulturer med hög maktdistans (Sydostasien, Östra Europa och Arabvärlden) accepterar mindre inflytelserika individer maktrelationer som är mer auktoritära och paternalistiska. Underlydande accepterar att makt hos andra helt enkelt baseras på var de befinner sig i vissa formella, hierarkiska system. Hofstedes maktdistansindex visar inte på skillnader i fördelning av makt, snarare visar det hur individer uppfattar skillnader i makt. Däremot gäller generellt att länder med lägre maktdistans förvaltas mer demokratiskt. Inom Europa, tenderar maktdistansen att vara lägre i de nordliga länderna och högre i de södra och östra länderna. Det föreligger ett liknande samband i vissa kulturer: diktatoriska och mindre intellektuella samhällen korrelerar med större maktdistans och därmed med större acceptans för auktoritär maktfördelning. Till exempel olika arabstater där människor inte är riktigt vana att makten förskjuts från diktatur till demokrati och det därmed blir väldigt oroligt. Vaddå, säger vi i väst med liten maktdistans, är det inte bara att införa demokrati? Nä, det är inte så bara att införa demokrati i en stat där folk är vana att någon med större makt än de själva talar om för dem vad de ska göra och inte ska göra. Det kan bli alldeles åt helsike fel (Libyen är väl det bästa exemplet på det men även Egypten ligger inte så långt efter även om det inte råder krig där).
  • Individualism mot kollektivism – individualism kontrasteras mot kollektivism och avser den grad till vilken individer förväntar sig att de skall välja sina egna associationer eller agera som medlemmar av en livslång grupp eller organisation. Latinamerikanska länder rankas som de mest kollektivistiska, medan USA följt av engelsktalande och västeuropeiska länder har de mest individualistiska kulturerna. Inte så konstigt om man tänker efter – även här är MENA, som jag skriver mest om, högt upp i tänket på kollektivistiska länder. Det genomsyrar hela deras kultur skulle jag säga, även om man ser till hedersvåld och andra tråiga saker. Gruppen är betydligt viktigare än den enskilda individen.
  • Maskulinitet mot feminitet – refererar till värderingen av traditionellt manliga eller kvinnliga värden. Maskulina kulturer värderar konkurrens, självsäkerhet, ambition samt ansamlandet av rikedom och materiella ting. Feminina kulturer lägger större värde vid relationer och livskvalitet. Japan och Slovakien rankas som de mest maskulina kulturerna, liksom flera länder i Västeuropa. Sverige är världens mest feminina land, följt av andra nordiska länder. På grund av tabut mot att diskutera sexualitet i många kulturer, särskilt maskulina kulturer, samt de könsgeneraliseringar som följer av Hofstedes terminologi, så döps den här dimensionen ibland om till Livskvantitet mot livskvalitet. En annan aspekt av dimensionen är att i M-kulturer är skillnaderna i könsroller större och mindre flytande än i F-kulturer. En krock som man verkligen ser mellan svensk F-kultur och medelhavs m-kultur. Och som jag verkligen har med mig in i relationen med Ahmed.
  • Osäkerhetsundvikande – är den utsträckning i vilken samhällsmedborgare försöker hantera stress genom att minimera osäkerhet. Kulturer med höga värden föredrar regler (t.ex. om religion och mat) och strukturerade sociala sammanhang. Anställda i sådana kulturer tenderar att stanna längre hos samma arbetsgivare. Medelhavsländer, Latinamerika och Japan rankas högt i den här kategorin. Singapore, Jamaica, Danmark och Sverige rankas lågt.
  • Lång mot kort tidsorientering beskriver ett samhälles tidshorisont, den betydelse som läggs vid framtiden i jämförelse med nutiden och det förflutna. I samhällen med lång tidsorientering värderas uthållighet, ordnade relationer genom status, sparsamhet och en känsla av skam. I samhällen med kort tidsorientering värderas normativa utsagor, personlig stabilitet, att ”rädda ansiktet”, respekt för traditioner samt återgäldade av favörer och gåvor. Kina, Taiwan och Japan visar särskilt höga värden. Många lågt utvecklade länder visar låga värden, lägst hos Pakistan och Västafrika. Västerländska länder delar relativt låga värden.
  • Tillfredsställelse mot återhållsamhet Tillfredsställelse beskriver ett samhälle som tillåter relativt fritt tillfredsställande av grundläggande och naturliga mänskliga drifter som är relaterade till att njuta av livet och ha kul, som exempelvis det svenska samhället, inklusive andra länder i norra Europa. Återhållsamhet står för ett samhälle som undertrycker tillfredsställande av behov och reglerar detta genom strikta sociala normer (till exempel flera arabländer där utbudet av nattklubbar inte finns på samma sätt som här eller där tillgången till alkohol är väldigt begränsad).
15129531_1812548769034558_6967435948093448408_o
Det är väl tur att jag inte var akademiker när jag träffade Ahmed – frågan är ju hur jag med denna interkulturutbildning överhuvudtaget hade fått det att fungera ihop med honom – han är – i de flesta avseenden – från en kultur/land som ligger så långt från Sveriges index som det är möjligt. Men visst, det handlar mycket om det också i de (tack och lov få) gräl vi har. 

Det är inte så konstigt om man läser de kulturteorier som finns att till exempel vi svenskar som är ett väldigt individuellt land där det krävs att vi tänker själva och tänker på oss själva blir en krock med till exempel arabstaterna – som ofta är länder med hög maktdistans och kollektivism – det vill säga att gruppen alltid är viktigare än individen (se till exempel hederkulturen). Jag tror att det kan vara bra att ha det här i bakhuvudet när vi både besöker andra kulturer och träffar människor här från andra kulturer. Annars tror jag det lätt blir krockar, eller till exempel – att man ifrågasätter olika resmål som har en helt annan form av kultur eller handling och så vidare.

Jag inser att det här blev långt – men det är ett otroligt intressant ämne som jag definitivt kommer att återkomma till nästa vecka.

Är du sugen och läsa mera?

Livet från den ljusa sidan bloggar om att se kulturer på olika sätt och vara förstående för vad man möter (vilket faktiskt är hela poängen med de akademiska teorierna också – hur tröligt vi ickeakademiker, för jag hör nog ändå dit, tycker det är) HÄR.

4000 mil har ett ganska underhållande inlägg om att bada i Japan. Det kan du hitta HÄR.  Jag har inte varit i Japan – men även det är ett land som ligger relativt långt från Sverige i de flesta avseenden när det kommer till denna kulturteori, vilket torde vara att det är lika svårt för svensken som inte är öppensinnad att resa och jobba där som det är att resa och jobba i till exempel arabstaterna…

Bonus: Även Dryden har skrivit ett fantastiskt inlägg om fotbollskultur. Man kan säkert applicera denna teori även där – mer FOTBOLL åt folket ! Du hittar hans helroliga inlägg här.

Glöm heller inte att spana in Svenska Resebloggar, som förstås har massor av bloggare som reser i olika länder där dessa teorier går att relatera till. Nördigt – ja jag vet. I allra högst grad.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s