Vågar man skicka in sina barn i ridsporten?

Jag håller på med en egen bloggportal för vår ponny och hästrealterade inlägg, så snart slipper ni dessa, dock kändes det här viktigt som blivande ponnyförälder att fundera kring så jag tar det här istället.

Vi har ju som sagt köpt ponny till ungarna. En ponny som säkert aldrig kommer att gå några höga tävlingsklasser. Vi har inte heller den ekonomiska möjligheten till det med största trolighet utan ponnyn är köpt för att ungarna, framförallt Amanda, ska få en meningsfull fritid och vi vill ha glädje av ponnyn hela familjen.

Trots det känns det beklagligt vad jag läst om de senaste veckorna, att ett förbund kan missbruka sin makt så otroligt som svenska ridsportförbundet verkar göra, gör att det inte känns vidare roligt att sponsra det här förbundet med pengar utöver de skattepengar som via riksidrottsförbundet går dit.

Ponnymamman drog i sin blogg upp sexuella trakasserier och den biten. ”Vi visste inte” säger ridsportförbundet. Jag bara gapar kan jag säga. Vaddå visste inte? Jag slutade rida i ridsportförbundets regi 2004, jag red aldrig på några höga nivåer men jag kan säga att det jag har sett, på den nivå jag red, är gräsligt. Jag tror vi har haft fyra ridlärare på de ridskolor jag ridit på som varit dömda innan de blivit anställda på ridskolan för sexuellt utnyttjande på minderårig, det var vida känt, ändå fick de fortsätta jobba på ridskolor. När boken Ryttare kom visades det hur det gick till i den stora hästcirkusen där trakssaerier haglade. Flera svenska ryttare gick ut och sa att jo, så här är det. Mina vänner som tävlar i eliten på ponny kunde också konstatera att många tävlingar var en enda lång sexorgie och tränarna hade ihop det antingen med sina egna elever eller med andra, och det var vida känt, trots att man är under 18 när man rider ponny och i en beroendeställning.

Kom inte och säg att ni inte visste? Det här var alltså på 90-talet och jargongen var ju lite så då, inget snack om den saken, men nog trodde jag att man idag försökt kämpat för att göra det bättre liksom, eftersom det här var så utbrett? Men tydligen, man visste inte.

Om vi lämnar sexualbrott för ett tag och olämpligheten att knulla runt bland sina elever hur vuxna de än mår vara lästa jag nu att Nellie Berntsson har blivit nekad att rida EM för attitydsproblem och för att hon har riktat kritik mot förbundet på sociala medier. Jag följer en del bloggar, det finns ofta otroligt mycket i dessa som man som journalist kan bygga idéer och sälja in till tidningar på, Nellie är en av dem jag kan titta in på någon gång i veckan bara för att kolla läget. Det är en 16åring med skinn på näsan som vågar säga vad hon tycker men får också oerhört mycket skit för det. Jag minns väl diskussionerna på Bukefalos att det måste vara väldigt störda föräldrar som lät en 12 åring blogga när hon började, men Nellie blev väl ärligt talat ett unikum och en kändis i ridsporten, därtill framgångsrik ryttare (och hur man hanterar pennan har naturligtvis ingenting att göra hur duktig ryttare man är). Hästvärldens svart på Zara Larsson kan man säga.

Under perioden jag sett hennes blogg har hon haft mycket åsikter, stått på egna ben men inte särskilt stora attitydsproblem även om jag av egen erfarenhet vet att det jag själv skriver som allmänna reflektioner blir till attitydsproblem och skitsnack i andras ögon. Det spelar egentligen ingen roll. Den svenska avundsjukna ligger alltså så till last nu att hon blivit av med, en på form och resultat, självklar EM-plats. Ursäkterna från Svante Johansson är många. Det har att göra med något hon skrivit på bloggen (exakt vad vet dock ingen, eftersom det, vad jag kunnat se även om jag inte följer den slaviskt inte funnits något som härleder till ett så pass grovt brott att man ska ta ifrån en självklar kandidat dess landslagsplats). Hon ser sur ut enligt ridsportförbundet. Och har attitydsporblem.

Svensk ridsport måste vara den enda sport i Sverige – eller i världen – där prestige går före prestation när det kommer till laguttagning till mästerskap. Det måste dessutom vara en av få sporter där man inte kan utkräva av tränarna att de kan åtminstone vissa grunder i psykologi för att träna ungdomar, utan kan skylla på diverse olika grejer för att man inte får det att fungera i ett lag. Jag har själv spelat fotboll på hög nivå och tro mig, vi hade både föräldrar och spelare med attitydproblem. Det är ledarens roll att få det att fungera ändå, att låta bästa laget spela i A-laget. En 16 åring är på papperet ett barn hur vuxen hen själv anser sig vara (tro mig, jag tyckte också jag var vuxen vid den tiden) och det är definitivt inte en vuxen mans roll att trycka ner ett barn på grund av vad hon skriver på nya medier, som vi alla, även stofilerna i ridsportförbundet, måste lära oss leva med. Attitydsproblem löser man på andra sätt, inte genom att ta bort en plats i ett mästerskap för en ryttare som på papperet när det kommer till form och prestationer är en av de som ska få chansen att åka.

Alla skriverier på senare tid har dock fått mig att fundera lite. Det känns ju inget vidare att skicka in sina ungar i en sport som leds av ett förbund som blundar för de problem som finns – som inte får kritiseras när de gör uppenbara fel – som heljar på gamla manliga stofiler som får trycka ner ungdomar på de mest vidriga sätt och som helt uppenbarligen är så mossiga att de är helt oförstående för det engagemang man som lagledare måste lägga på framförallt ungdomar och barn för att att det ska bli en riktig lagkänsla i laget. Jag frågade en gång en av mina vänner som spelat fotboll på landslagsnivå i många år varför hon tackade nej till att träna ett av Sveriges bästa 16-åriga flicklag i fotboll.

-Det räcker inte att ha bollkänsla, svarade hon. Man måste var psykolog också för att lyckas också.

Jag undrar nu rakt ut… Vad har svenska ridsportförbundet att erbjuda mina barn? Ett idrottsförbund ligger ju knappast över svensk grundlag när det kommer till rätten att få uttrycka sin åsikt, tvärtom, ett idrottsförbund ska värna om starka ungdomar och demokrati så länge det inte strider mot andra lagar, men det har det knappast gjorts i det här fallet. Vad gör svenska ridsportförbundet för de pengar de får av riksidrottsförbundet, som får sina av staten, som får sina av oss skattebetalare? Kan man inte begära mer av ett förbund än att de låter landslagsuttagninger bero på huruvida man fjäskar för rätt personer än de faktiska prestationerna? Ska man inte kunna kräva att man anställer anständiga, vuxna människor som INTE blir stötta av vad en 16åring säger eller inte säger i media utan i så fall jobbar med de attitydsproblem som finns?

Ska man inte kunna kräva av ett förbund där det ändå är så jädra dyrt att träna och tävla att ungdomarna är skyddade från sexuella trakasserier, som ju ärligt pågått i många år, att de uppfostras till unga vuxna där vår svenska avundsjuka inte får bita och där alla är välkomna varesig du rider en gång i veckan på den lokala ridskolan eller har en ponny värd miljoner? Ska vi inte kunna kräva av ett förbund att de står bakom de svenska grundlagarna och därmed åsiktsfrihet och tryckfrihet och att det faktiskt är den svenska lagboken, inte ridsporten, som får fria eller fälla om någon nu uttrycker en åsikt som andra inte är bekväma med?

För mig känns det här skrämmande. Vad har ridsportförbundet att erbjuda mig och framförallt mina barn när de gång på gång genom klumpiga uttalanden och otroligt konstiga värderingar och knepiga agerande visat att både sexuell utnyttjning och mobbing är helt okej eftersom de vuxna i branschen vid flera tillfällen visar att det är ok.

Barn och ungdomar gör inte som vi säger. De gör som vi gör. Tänk på det.

DSC_0422.JPG

 

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s