Tripp till skolan

Det har tagit tid att få min handledare för kommande uppsats, men i tisdags kunder vi styra upp en träff. Jag ska undersöka hur ensamkommande flyktingbarn som kommit via Iran hittar arbete i mindre kommuner i Dalarna. Typ så (inser att beskrivningen inte var det minsta akademisk) och fick Eskil Wadesjö som handledare. Eskil är nationalekonom och en av Sveriges, i mitt tycke, främsta forskare inom integration och arbetsmarknad. Jag var nervös innan. Jag, som egentligen inte är minsta akademisk, och en akademisk JÄTTE i mina ögon. Det kändes innan jag träffade honom inte troligt att vi ens är från samma planet, än mindre pratar som språk. Akademiska är ju som bekant, svårt att förstå ibland. Jag kan också uppleva att akademiker kan vara väldigt… …akademiska? Det vill säga att de sitter med sina meriter och sina siffror på sina kontor, i det här fallet åttonde våningen på Stockholms Universitet långt från golvet på hvb hemmer i Säter och sedan säger hur det är, och så fungerar det inte alls så för en annan som jobbar med det i praktiken. Förstår ni hur jag menar?

Jag behövde inte oroa mig dock. Han visade sig vara en fantastisk person som kunde prata ett språk jag begriper och som verkligen, verkligen brinner för det här. Och som – faktiskt – i många fall gav mig svart på vitt att det verkligen fungerar det vi gjort hittills på vår arbetsplats och vad som inte fungerar. Jag tycker det var ett givande samtal. ALLA kommuner borde boka in denna man för ett samtal om integration och dess effekter på arbetsmarknaden. Speciellt i dessa mörka tider då vi verkligen går från en human politik till att intergrationen ska synas och märkas och framförallt kosta så lite som möjligt. Integration är en investering i samhället, man kan välja att lägga mycket pengar på den nu, och då lär man få tillbaka mycket pengar i framtiden. Eller så gör man som många kommuner, inklusive min egen, gör idag. Skiter i att lägga ett öre på den. Och så får man nog bita i det sura äpplet och betala tusen merfallt sedan. Jag vet vad jag skulle ha valt. Fattade jag min handledare rätt vet jag vad han också skulle ha valt. Tyvärr går det inte stick i stäv vad det svenska samhället väljer idag. Tyvärr.

Nåväl. Att besöka universitetet blev en ögonöppnare. Vi som läser mellanösternstudier sitter ute på kräftriket och jag har faktiskt aldrig varit på universitetet. Men jisses vad jag missat saker. Jag och Ahmed var tidiga, det gjorde ingenting. Vi tog en fika och sedan blev vi inbjudna till moderat ungdom där Kindberg-Batra hade föreläsning. Jag sympatiserar inte det minsta med den kvinnan, ännu mindre efter de människovärderingar hon visat sig ha och det håll partiet drar, men intressant att lyssna på i alla fall. En trevlig dag som avslutades med ett bra möte om integration.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s