Palestina Marathon, oorganiserat men ack vilken folkfest

‘Everyone has the right to freedom of movement’
Article 13 of the UN Human Rights Charter

Jag har redan lagt ut bilderna jag har från detta, men jag skriver lite om det i alla fall. En stor anledning till att vi åkte var ju just för detta så det förtjänar ett eget inlägg.

Jag kan, gott och väl, säga att det var det häftigaste jag gjort. En sådan stämning, runt hela banan var det musik och hålligång och man riktigt blev framlyft av folk som stod och hejade. Oorganiserat var det dock kan man lugnt säga, men det gjorde inte så mycket, för alla sprang av samma anledning – för det palestinska folkets rätt att röra sig fritt.  Det innebar fel nummerlappar och missad inblippning, så jag är nog inte i mål än egentligen. Det gjorde inte så mycket, det var ett fantastiskt tryck och det gav definitivt mersmak att springa mer, så nu ska jag träna och göra mig 20 kilo lättare tills nästa år.

Deltagare deltog från 47 länder och det måste svida ordentligt för israelerna. Hade det bara varit palestinier som sprungit hade de troligen blivit ihjälskjutna. Nu var det inte det utan det var en himla massa andra, men visst blir man lite skraj när man träffar en annan svensk som sprungit ett tiotal marathon och suckar ”Det här blir otroligt tufft”.

Banan då? Jo, den gick på 10, 21 och 42 kilometer med flest startande på 10 kilometer. De hade också enhel del rullstolsbundna som var med, det är tufft tyckte jag och det som var ännu häftigare är att alla rullstolsbundna fick hjälp, om de ville, av helt random people under hela banan. En del upp och nedförsbackar, men inte så farligt faktiskt, däremot ligger avslutningsspurten i en lång, vi snackar kilometer, uppförsbacke, kämpigt (jag med sällskap gick). Men det blev, som jag förstod det, aldrig någon strid. Vinnaren, en afrikan såklart (från sydafrika), var överlägsen. Vårt gäng hade startande på alla distanser, och alla kom i mål. Tiderna känns inte så viktiga, men Theresia sprang det där plättlätt på under fyra timmar. Hon är min idol, jobbar på amnesty, jurist i grunden och springer marathon på supertider liksom. Vilken tjej.

Överhuvudtaget har det här varit en helt otrolig resa och jag tror mycket att det är gruppen som åkte som gjort den, fyra av oss har känt varandra sedan senaste studierna i Palestina (folkhögskolekursen i Härnösand) och sedan har ett par tillkommit, och det är helt fantastiska människor på alla sätt och vis.

Nästa år hoppas jag vi åker med en större grupp. Vill du följa med? Ta kontakt med mig, här eller på fejjan, så kan jag hänvisa till rätt kontakt.

Det kommer säkert lite filmer sedan, tillsvidare får ni hålla till godo med de kort som finns.

DSC_0275
Lite dans efteråt (hur man nu orkade det liksom) är aldrig fel…

DSC_0277DSC_0289

DSC_0335
Loppet går runt muren och in i flyktinglägren. Aida Camp är det största. Här har människor bott sedan 1948. Då tält. Idag hus eftersom de inte får komma tillbaka till sina hem. Att en nyckel har blivit en av Palestinas främsta symboler är kanske inte så konstigt… Just för fri rörlighet.

DSC_0368

DSC_0388
Återigen – vi klarade det !!!

 

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s