Konsten att komma in och ut på Västbanken.

Hemma igen och det har gått bra hem, knäet är under kontroll, har precis kollat upp det och troligen är det menisken som farit åt skogen. Det är dock bättre idag och det blir fortsatt stöd och värktabletter när det behövs för att vänta på en remiss inom ett par månader till ortopeden för att se vilken skada det har gjort.

Hem kom vi utan några större problem. Men man ska vara i god tid på flygplatsen för det är en rätt strulig flygplats och israelerna är väl inte heller världens mest sympatiska folk. Just flygplatsen befolkas mest av ungdomar som gör sin militärtjänst och det är inte direkt så att de sitter där för att ha ett servicejobb utan de sitter där för att se alla utlänningar som misstänkta terrorister.

Som jag skrivit förut får man efter några inledande frågor ett nummer mellan 1-6 beroende på hur stort hot de anser att man är. 1 är det nästan bara ortodoxa judar som får, medans 6 är stämplat som ett kraftigt terrorhot. Jag fick 5, och det innebär ett rätt stort hot och en säkerhetskontroll där man går igenom ALLT och får frågor om det mesta. Det kan vara frågor som ”Vad heter din farfar” och det är definitivt frågor om vad du gjort i landet, om du varit på Västbanken, om du känner någon arab och så vidare. Man blir också genomskannad av en grej som letar sprängmedel och får håret i många fall bombkammat. Dessutom tittar de igenom ens bilder i kameran och på telefonen för att se om man ringt något nummer inom Palestina.

Jag hade ju lite svårt att neka att jag varit i Palestina med tanke på att min Palestina maraton t-shirt låg där och att jag köpt en bönematta till Ahmed, både Ipaden, med ett par känsliga bilder i, och medaljen, fanns dock i min kompis Lollos väska (hon fick bara en tvåa som hot, jättemärkligt).

I det fallet kan man inte säga ordet Palestina (då är man rökt) eller att man är gift med en troende muslim (då får man troligen tio års inreseförbud) utan man får hitta på en historia. Igår hade jag tur, israelen var ganska trevlig, och han såg att jag hade ont så han skickade ut mig efter en grundläggande utfrågning. ”Jag kan se att du har ont så hoppa iväg till gaten och vila” . Vilket väl var ganska tur, för hade de tittat igenom de minneskort som fanns i resväskan hade de nog inte släppt iväg mig så snabbt. Nåja, allt det här tar tid. Jag tror säkerhetskontrollen igår tog en och en halv timme för min del. Det är nästan det mest stressande när man har ett flyg som man ska med men det gick i alla fall bra.

Egentligen är det en nästan lika tuff utfrågning på inresan. Min vän som reser mellan olika länder i hela världen hela tiden suckar när jag nämner Ben Gurion. ”Vill man dit får man ta bibeln under armen, hänga guldkorset runt halsen och le sitt finaste nunneleende” och många är de som fått sitta i förhör för att komma in, antingen via stämplar de har i sitt pass eller på grund av namn (som är religiöst bundet till islam) eller på grund av hudfärg.

Jag vet inte egentligen, det är ju liksom kutym att ljuga, alla som ska till Palestina får göra det. Det går att säga att man ska till Betlehem och titta på kyrkor, men man får inte nämna ordet Palestina (då får man vända och åka hem igen, det finns inget Palestina) och man får absolut inte nämna att man ska vidare in på Västbanken om man ska det. Trots det är det ju en del turister runt om på Västbanken, så de måste ju fatta att många ljuger liksom? Israel lägger stora pengar på sin säkerhet att inte släppa in Palestinavänliga människor i landet, en sak som det sägs att de gör är att de har utbildad säkerhetspersonal med på flygen från till exempel Stockholm, så man får passa sig lite vad man säger till vem och i närheten av andra även på flyget. Nåväl, det blev ju inga problem för vår del. Jag fick gå igenom en extra kontroll på flygplatsen liksom en av de andra i gruppen (de har tre kontroller annars för flyg till Israel) men annars var det lugnt, och så var det ju då hemresan där säkerhetskontrollen gjorde att vi inte ens hade tid att käka innan det var dags att gå till gaten.

DSC_0289

Vi flög förövrigt med Air Baltic och mellanlandade i Riga. Nu hann vi inte se Riga så mycket mer än att vi var ut och vände lite, men det verkar vara en trevlig stad, blir definitivt ett besök dit senare under våren.

Air Baltic var väl sådär måste jag säga, det kostade tydligen extra pengar att checka in och det var dessutom små och trånga plan. Jag är inte så känslig vad jag flyger för plan, lika rädd i alla, men det var lite jobbigt att sitta still med knäet så länge när det var så trångt. Hemresan från Riga till Stockholm var inte ens halvfullt heller.

Nåväl, hemma nu och nu blir det några dagar lugn och ro med studier.

 

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s