Att vara gift med en muslim, eller, åk hem din jävla arabjävel.

…Är inte alltid så lätt. Saker man aldrig har tänkt på tidigare kommer till ytan och man inser att många människor är otroligt fördomsfulla och kanske en hel del främlingsfientliga till sin natur. Till exempel förskolan förra året, när jag blir inkallad och ifrågasatt varför jag har en ”utländsk karl” som de uttryckte sig med i bilen, att jag och A då hade varit ett par längre än barnen gått på förskolan och att de borde känna igen honom, nämndes inte. Hade det varit Daniel, som haft sin nya med sig (förövrigt en fantastisk kvinna) hade de inte kommenterat någonting om det. När jag ifrågasatte detta nekades det. Såklart. Men nog är det lite lättare att ifrågasätta  någon som umgås med en arabjävel? Det var sista gången jag hade förtroende för den förskolechefen kan jag säga.

Eller som en kompis, gift med en Västsaharier, som berättade att polisen besökt deras lägenhet på grund av att någon ringt in att hon höll på att bli ihjälslagen. I samband med att hennes man är fotbollstokig och favoritlaget vann i champions league. Han skrek säkert en hel del på sitt favoritlag, men nog är det lite lättare att ringa polisen när det handlar om en man med arabiskt påbrå som vi ju alla vet har en riktigt dålig kvinnosyn och slås sina kvinnor? Det var nog troligtvis sista gången den fotbollstokiga mannen vågade visa den glädjen…

Eller som den hyfsat förstörda resan med Birka Cruises förra veckan, där mannen först blir påhoppad i baren av en kille att han inte gillar sådana som honom och säger till honom att resa hem, sedan återkommer och vakterna tar hans parti. Jag var inte där vid sista tillfället nej, men nog är det lite lättare att ta den svenska personens parti när det är två fulla människor som kommer ihop sig? Naturligtvis nekar Birka Cruises till detta, men som sagt, denna strukturella rasism utifrån fördomar stöter man på precis överallt i vårt samhälle och det här var sista gången vi åkte med Birka, såklart.

Jag förstår att man inte förstår det här om man inte lever i det. Jag lever i det och börjar bli otroligt trött på kommentarer som ”Är han snäll mot dig?” (Har ni, någongång, ställt den frågan till en människa som är gift med en svensk man, såvida ni inte misstänker något), ”Tvingar han dig att bära slöja?” (Nej förfan, har du inte ögon att se med att jag inte bär slöja???), ”Hjälper han till hemma?” (Jag hade inte kunnat jobba där jag jobbar om inte mannen hade ordnat så mycket med familjen som han gör, han är ovärderlig, denna fråga ställs sällan till mina vänner som lever med svenska män dock, där tas  det för givet att familjen ställer upp på varandra). ”Han lämnar dig när han fått sina papper och inte är beroende av dig” (han har fått sina papper nu, han har aldrig varit beroende av mig, han har uppehållstillstånd i EU sedan länge, han hade bra jobb på Malta som IT ansvarig i ett av turistföretagen, här får han inget jobb alls trots en kandidat i administration och en IT ingenjörs utbildning och vi är fortfarande tillsammans och gifta. Oavsett vilket – ska andra skita i vilka premisser vi har i vårt förhållande. Hade han varit flykting och behövt ett bättre liv och det hade varit enda anledning till vårt giftermål, så kan jag se betydligt värre saker när det kommer till karma än det). ”Han har blivit ituttad att man får slå sin kvinna, det står i Koranen”. (Det står faktiskt i både Torah och Bibeln också, konstigt att ingen nämner det? En bra människa slåss inte. En bra man slår inte kvinnor. Oavsett religion).

Snälla ni, jag berättar mer än gärna hur det är att vara gift med en man som råkar vara muslim,  men jag orkar inte med denna dolda rasism som man möter precis överallt i samhället. För mig är A en människa och inte sin religion, det hade varit så lätt om  man kunde skylla dåligt uppförande på religion eller kultur, men det kan man inte. Inte heller i de länder där kränkning av de mänskliga rättigheterna är vanligt. Ett utövande av religion eller kultur får aldrig någonsin kränka andra personer och tack och lov är de flesta jag kommer i kontakt med från andra kulturer inställda på det, trots det är självklart hedersvåld och sådana saker sådant som existerar och som vi måste ta på största allvar och jobba med.

Nåväl, min poäng är att den där gränsen för vad som ses som ok och inte blir rätt mycket tightare och skarpare när det handlar om en muslimsk man från arabländerna. Ingen skulle komma på tanken att ifrågasätta mig som svensk om min svenska man var snäll mot mig, det var åtminstone ingen som gjorde det när jag var tillsammans med mitt ex, ingen skulle komma på tanken att ifrågasätta att han inte gjorde så mycket hemma (jo en god läsare av bloggen gjorde faktiskt det, boende på Irland, det uppskattar jag idag eftersom det faktiskt under alla år är den enda som närmade sig frågan ”hur är det hemma egentligen”). Men som gift med en muslim möter man dessa kommentarer dagligen trots att det egentligen inte ens finns fog för det liksom, både gentemot honom som lever i Sverige och gentemot mig som valt att leva med honom.

Vid sådana här tillfällen är jag glad över mitt extrajobb i Menatidningen.se, vi håller på med två stora reportage som jag brinner väldigt mycket för just nu. Dels om de ensamkommande flyktingarnas situation i Sverige och världen och dels just den strukturella rasism, som jag även kommer att trycka i bokmaterial till bokmässan, ”Åk hem arabjävel”. Jag har aldrig varit så bra på att driva mina egna frågor, men skriva, det kan jag och det ska bli otroligt skönt att sätta ord på vad jag upplevt under den här perioden för när jag pratar med människor i samma situation har de upplevt detsamma, bara en sådan sak som hände på båten, med lite research verkar det vara kutym att bete sig ill mot och slänga av folk med arabiskt påbrå, nu är jag inte så dum att jag inte tror att det säkert är så att det blir konfrontation och inte är så att man bara slänger av folk, men däremot är jag ganska säker på att gränserna för vad som är ok i en konfrontation är betydligt lägre satta när det kommer till en arab än till en svenskfödd i alla fall vad det verkar på dem som jag har pratat med om detta. Idag flödar fördomarna över utlandsfödda, kanske framförallt arabiska män, och för min del måste jag ju slåss mot dem. Det kan aldrig vara ok med de fördomar och den, ofta till försök, av främlingsfientlighet som många av dessa människor utsätts för bara på grund av sitt ursprung.

DSC_0271

 

 

 

 

En kommentar

  1. Åh du sätter ord så bra. Så upplever jag det som lever ihop med en kille från Palestina också. Det är klart att gränsen är väldigt mycket snävare för en utlandsfödd. Det ser man ju i rätt många diskussioner, en utlänning ska vara så tacksam hela tiden. När det kommer till företag och deras agerande, som i ert fall, tippar jag på att de inte har insikt i själva var den där gränsen ligger.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s