Sista delen av Egyptenresan.

Det kommer att komma fler inlägg om Egypten, allt är inte klart än, men just nu sitter jag med hemtenta och jag är dessutom sjuk så här kommer en ren allmän reflektion kring de sista dagarna och hur resan har varit.

Först av allt; vilken otrolig resa vi har haft och vad mycket vi upplevt. Sista dagen tog vi oss återigen ut till pyramiderna, denna gång för att fota hästar till kommande artiklar och leta efter de billigaste souvenirerna. För det är klart, souvenirer måste vi ha för en gångs skull.

11112309343_10153757892097509_1697063790_n

Efter att ha jagat souvenirer, jag ville ha en specifik arabisk häst, åkte vi hem till Ahmeds familj där vi blev bjudna på fantastisk god mat. Den arabiska maten är verkligen helt otrolig, tyvärr har det blivit för lite av det när vi bott här, barnen tycker inte om den alls. Vi blev bjudna på arabisk leversås (jag äter normalt sett inte lever men det här var gott) och junkabourgine med någon stark fyllning och kyckling och ris som var blandat med makaroner. Gott. Säga vad man vill om de arabiska kvinnorna. Det går emot allt vad min kurs i genusvetenskap försöker lära ut, men laga mat, det kan de.

111

Sedan fortsatte vi med att ta adjö av nyfunna vänner. Vissa svårare än andra att säga hejdå till. Att barnen skulle hitta så fina vänner här, det trodde jag faktiskt inte.

Dagen efter var det dags att åka, det var i onsdags. Vi hoppade frukosten, tänkte att vi käkar i lugn och ro när vi kommer till flyget, big mistake visade det sig. Jag och Amanda var dessutom superförkylda, Ahmed på väg att bli. När vi kom till flygplatsen ville de inte låta Ahmed resa på det maltesiska passet. Han har inget arabiskt pass och har bott länge på Malta, men nä. Det gick inte. Såklart de inte egentligen kunde göra så, trots allt fick han ju visa på sitt maltesiska pass. Vi blev satta i förhör. Barnen var hungriga, jag irriterad. Jag ifrågasatte mannen varför de inte kunde låta mig och barnen i alla fall gå igenom, men NÄ. Aboslut inte, mannen som var den högsta i Alitalias stab på Kairos flygplats blev ursinnig, han blev till och med fysisk och drog till mig.. Idiot. Han skrämde dessutom barnen. Till slut fick vi gå, två minuter innan flighten. Tack för den. Jag har skickat ett mail till flygbolaget om det här, de ringde faktiskt upp och sa att de ska kolla upp det, det hjälper dock inte känner jag, sista intrycket av Egypten blev inget vidare.

Nåväl. Flygresan gick bra, vi kom fram till Roms flygplats på kvällen och valde att sova i Fiumicino den här gången då flyget avgick mot Malta tidigt på morgonen. La Giada Apartments hyrde vi av och det var riktigt bra och rekommenderas. En bra ägare, fräsch lägenhet, bra frukost, billig skyttelbuss till flygplatsen (betydligt billigare än de vanliga taxibilarna). Kvällen avnjöts med äkta pizza på en närbelägen restaurang. En kväll som till skillnad mot dygnet i Rom när vi åkte till Kairo definitivt gav en mersmak av Italien.

Dagen efter kom vi till Malta tidigt, ön visade sig i sitt bästa november väder. Det blev en timmes sol och bad på Pretty Bay och sedan ville barnen till Playmobile Center och där spenderade vi nästan hela dagen tills det var dags att åka hem. Vi fick dela på oss på grund av överbokning på Ryan Air, i Borlänge var jag igår vid 18.30, hann ta en kopp kaffe och sedan kasta mig i bilen och åka och hämta Ahmed vid 22.30 på Arlanda. En lång resa blev det, men nu är vi hemma, elden sprakar i kaminen, barnen äter chips och dricker choklad och jag sitter med hemtenta i genusvetenskap. Det är skönt att vara hemma till viss del. Egentligen skulle jag ju ha laddat om och åkt till Västsahara på tisdag. Så blev dock inte fallet då det blev för krångligt att söka visum från Egypten, det hade gått, men jag vågade inte lämna in passet då jag vid ett flertal tillfällen fått legitimera mig med det, men jag hade nog haft svårt att ladda om också. Nu är vi hemma ett tag, så får vi se vad som händer i framtiden.

111

Att resa med barnen har stundtals varit rätt jobbigt. Det svåraste i Kairo har varit att hitta saker för dem att göra. Allt kostar och de flesta lekparker är privata. Men till syendes och sist tror jag faktiskt att vi hittat en bra blandning mellan kultur och roliga saker att göra, och tagit det lugnt några dagar. Det är dock betydligt lugnare hemma med dem.

Det kommer fler inlägg från Kairo, men just nu ska jag koncentrera mig på min tenta. Over and out.

 

 

 

 

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s