På äventyr i Sahara öknen.

Det går inte att besöka Egypten utan att inse att det är väldigt mycket öken. Vägen till Hurghada kantas av den stora Saharaöknen på ena sidan och Röda Havet på den andra. Det tar ungefär sex-sju timmar att resa med buss mellan Kairo och Hurghada, öken och sandberg hela tiden. Inte mycket liv alls efter den vägen. Mitt i resan kommer man fram till en oas där det finns flera restauranger under samma tak där man kan äta och fylla på depåerna. Det behövs för en barnfamilj kan jag säga.

dsc_0364
Saharaöknen är nog värd för det största vindkraftverk jag sett. Tusen sådana här räcker nog inte tror jag. 
dsc_0362
Mycket berg i öknen. På håll ser de otroligt trevliga att vandra på. När man åker närmare inser man att allt är sand och skulle vara helt otroligt jobbigt, för att inte säga omöjligt, att vandra i. 
dsc_0361
Öken sand Öken sand Öken sand.
dsc_0368
Mitt i öknen hittar man då detta hak som var väldigt trevligt även om vi bara hann gå på toa och köpa pommes. 

Nåväl, vi åkte tillsammans med våra nyfunna vänner på hotellet till öknen en eftermiddag där vi åkte fyrhjulingar, red dromedar och tittade på arabisk dans på kvällen under öppen himmel. Avslutningen var jättetrevlig men ökensafarin var sanningen att säga inte särskilt bra anordnad. De tog in mer personer än vad de hade fyrhjulingar till. Ungarna hade de inga hjälmar till, kvinnan i familjen bland våra vänner körde omkull med sin tvååring i famnen (även om det troligen var hon som orsakade vurpan så borde det ju säkerhetsmässigt vara så att ungen ska ha hjälm förstås). De fortsatte att köra och vi fick följa på led, stannade fem minuter för att ta bilder och sedan tillbaka där vi fick vänta en halvtimme på ökenbilarna. Det kändes inte som det var vad vi skulle åka ut på, vi hade sett fram emot att spendera dagen i öknen och köra som fan, inget av det stämde.

dsc_0485dsc_0487dsc_0498dsc_0512dsc_0519dsc_0528dsc_0588

Eftersom det kändes mest som att företaget skinnade turister på pengar, de andra som kom med andra företag hade helt andra förutsättningar för en bra dag än vad vi hade, men kanske framförallt för att de som ledde turen var ganska otrevliga när vi ifrågasatte till exempel hjälm, valde vi att fråga hotellet hur de ens kunde samarbeta med dessa. Det blev ett jädra pådrag kan jag säga och vi träffade chefen för företaget som arrangerade resorna och vi satt och diskuterade med honom över en lunch på hotellet och jag tror faktiskt kritiken gick fram. Man kan inte låta turister stå och vänta 30 minuter för det inte finns bilar nog att åka i till exempel – då får man helt enkelt ta emot färre personer. Nåväl, bra kille tror jag som skulle lösa de klagomål vi hade. Vi blev också påtvingade en snorklingtur, vilket jag nu i efterhand tyckte var bra, men då kändes det mest stressande eftersom vi skulle åka hem vid 13.30 och snorkelturen började på morgonen och avslutades vid 13.00 men jag måste säga att hotellet och företaget visade stor gästvänlighet och service och framförallt good will. Nu tror jag inte de skulle göra så med alla turister – vi har märkt under veckan att vi blivit betydligt bättre behandlade än många av de andra även om servicen ändå varit bra. Troligen beror det på vad som står i Ahmeds pass för här gör man skillnad på folk och folk och Ahmed tillhör en släkt som står väldigt högt upp i Egypten.

Jag återkommer med snorklingsturen i ett annat inlägg dock. Nu ska jag sova. Skola imorgon faktiskt, latemansdagarna är helt enkelt över.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s