”Burka och Niqab är symboler för förtryck”.

Det här är en diskussion som kostat mig en del bekantskaper, den senaste för några dagar sedan, på fejjan och i livet och just nu en ständig återkommande diskussion i flödet på min facebook. Just nu är denna artikel delad ett par gånger i mitt flöde.

Debattören, och dessutom min före detta bekanta som tog bort mig, kritiserar både niqab, burka och hijab och för ett förbud mot framförallt burka och niqab, någonstans på vägen blandar man också ihop desssa klädesplagg. Jag ger mig gärna in i dessa diskussioner för att just värna om kvinnan, men blir ofta kallad ickefeminist och att man inte förstår hur jag kan vara så arrogant mot andra stackars förtryckta kvinnor. För självklart måste det ju vara så att en kvinna ALLTID är tvingad av sin man att bära någon form av huvudbonad. När jag kommer med mina argument blir mina inlägg ofta raderade, eller så vill man inte diskutera mer, eller så tar man bort mig som vän på facebook, vilket egentligen inte gör mig ett dyft, rasister som inte vet något om denna kultur kan jag vara utan.

Jag undrar dock – vad hjälper ett förbud? Låt säga nu då att debattören i artikeln och mina bekanta som är för ett förbud har rätt – alla kvinnor som har någon form av huvudbonad på sig är tvingade av sina män. Men vad skulle då ett förbud göra?

Om vi skulle införa ett förbud skulle den stora skillnaden bli att dessa kvinnor får stanna hemma, de lär inte få lämna hemmet helt enkelt utan blir hemma. Kommer de må bättre av att bo i ett fängelse? De kvinnor som bär heltäckande klädsel av egen vilja, blir också hemma, för de inte kommer vilja gå ut eftersom heltäckande klädsel är förbjudet, kommer de må bra då? Eller mår en kvinna som inte får eller vill gå ut på grund av samhällets normer dåligt i vilket som? Är det så enkelt att dessa människor som tycker vi ska förbjuda slöja, sjal eller burka egentligen inte bryr sig ett skvatt om kvinnorna, utan bara vill slippa se de som är annorlunda? För det är klart, om inte kvinnan kan, får eller vill gå ut på grund av att de kläder hon är tvingad att bära eller känner sig bekväm med är förbjudet, då ser vi ju henne inte. Och då finns hon inte. Eller?

För. Det är inte så att män tvingar sina kvinnor att bära det eller det plagget, det finns säkert, men ett förbud gör det inte bättre för de kvinnor det i så fall är tal om. De flesta kvinnor har en möjlighet att välja hur de vill se ut, många har hijab som är det vanligaste, mycket på grund av modet i deras kultur men också för att de är religiösa och väljer det själv. Min mans syster till exempel, gift med en engelsman, skulle aldrig drömma om att ta av sig sin sjal. ”Jag känner mig naken utan den” säger hon. Kan hon då inte få välja? I en del länder är det lag på hijab, det kan jag absolut tycka är patriarkatiskt men fortfarande inget den enskilda mannen står bakom, snarare jobbar många män att få bort detta förbud – för att kvinnan ska få välja själv. Det är väl inga högre odds på att de flesta, även om förbudet försvinner, kommer att fortsätta använda hijab för att de själva vill. I Afghanistan, världens minst jämnställda land, är det mer eller mindre lag från Talibanerna på burka. Talibaner är inga trevliga, snarare extremister, och har till och med en värre kvinnosyn än IS.

Jag skulle ju dock inte säga att just burka är ett särskilt stort problem i Sverige. Jag har inte sett många med burkor, ens när jag varit i de förorter som har som mest flyktingar. De flesta som jag även möter i jobb och organisationer som är från Afghanistan har antingen tagit av sig sjalen helt eller ersatt burkan med en vanlig hijab beroende på hur troende de är. Gemensamt för de som tagit av sig huvudklädnaden är att det inte är deras män som kommenterat något om det – däremot andra kvinnor som valt att ha kvar sin huvudbonad. Vi är väldigt duktiga på att tro att män förtrycker kvinnor i dessa regioner, när kvinnor ofta är lika duktiga (världen över) på att förtrycka varandra.

Och det kan jag se även på min egen man. ”Om du är muslim och tror på islam och på Gud då använder du sjal, annars skiter du i det, jag kan inte tvinga någon annan” säger han och rycker på axlarna. Nu tror jag ju inte på islam, och jag är inte muslim, men hade jag varit det hade jag säkert följt de klädkoder som finns, liksom om jag var mer kristen än jag egentligen är. Och nu är min man bara en av 70 miljoner arabiska män. Men ändå. Jag lär inte ha haft sådan tur att jag hittat den enda mannen av 70 miljoner som inte tvingar sin fru att bära ett plagg hon inte vill bära och som har en schysst kvinnosyn. Det lär finnas fler.

Klart är dock – ett förbud hjälper bara rasister att slippa se problemet. Samma som med flyktingarna. Att Turkiet inte kan hantera flyktingarna, och faktiskt skiter i det, gör ju inte oss någonting. Ser vi inte problemen så finns de inte. Eller hur?

01 - Copy - Copy

 

 

 

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s