Hur man än vänder sig har man arslet bak.

Jag tycker om att kunna resa med mina barn. För mig blir resan en viktig del i deras uppfostran och inte bara en mamma-barngrej även om det naturligtvis också är en viss poäng. I december förra året åkte jag och dottern till London, en stad, som trots att den ligger under ett konstant terrorhot och det inte är frågan om OM utan om NÄR något händer där, besöks av åtskilliga svenskar varje år. Ingen sa något om den resan. Och självklart hände inget när vi var där utan vi hade några helt otroliga dagar med Hamleys, Jultomtelunch och Naturhistoriska museet som höjdpunkter.

01 - Copy - Copy - Copy

Nu har jag tack vare några stipendium fått möjligheten att resa en månad till Kairo och väljer att ta med mig barnen. Reaktionerna har inte låtit väntat på sig. Flera människor har ifrågasatt mig hur jag som förälder tänker när jag tar med mig barnen till ett högriskområde eller, ännu värre, hur jag kan ta med mina barn till en islamiststat, är jag inte rädd för terrordåd? Vad värre är, finns det människor i min närhet som jobbar hårt på att skrämma upp mina barn, människor som visar sin grymmaste, islamofobiska sida. De talar om för barnen att de ska ha tur om de kommer hem igen, och att det är krig i Kairo. Jag vet att dessa människor inte vet någonting, att de är rädda små människor som måste trycka ner andra genom sin egen rädsla och sina egna fördomar, men mina barn gör det inte.

Dock tröttnar man att förklara. Jag har flera kursare från Stockholms universitet som bott i Kairo – de säger alla detsamma – Kairo är en fantastisk stad om man ser den från rätt sida och tar sig tid att lära känna staden. Jag har under de två månader vi har planerat resan fått oerhört goda vänner i staden, människor är vänliga, de vill hjälpa till, de vill visa det bästa av sin stad. Krig är det definitivt inte i staden, som turist är det inte ens särskilt ostabilt, men det märkliga är, samma människor som talar om för barnen att det är krig i Egypten, eller att synen på mänskliga rättigheter är förkastlig, är människor som utan problem bokar in måndaslånga semestrar till Thailand, där mänskliga rättigheter kommer långt ner på prioritetlistan och där det pågår en väpnad konflikt till skillnad från dagens läge i Kairo, som skördar människooffer, varje vecka. Risken att bli utsatt för ett terrordåd finns visserligen, liksom överallt i Europa, ingen kommenterar dock om man reser med barnen till London eller Eurodisney. Och, sanningen att säga, det är större risk att flyget trillar ner på väg till eller från Kairo än att vi skulle vara på fel plats vid fel tillfälle om det sker en självmordsbombning. Och jag är hutlöst rädd för att flyga – ändå flyger jag.

Det är nu bokat till Egypten, jag känner mig helt trygg, jag vet också att barnen kommer att få en fantastisk resa. Vi har förberett genom att läsa böcker om de gamla faraonerna, vi har fått många tips om vad vi kan göra där med barnen och de är väldigt benägna att få gå in i pyramiderna. Eftersom pyramiderna räknas stänga för turister inom en kort tidsaspekt på grund av slitaget, tror jag att det kan komma bli något som barnen bär med sig resten av livet. På programmet står också kamelridning i öknen, båttur på Nilen och snorkling i Röda Havet. Jag tror att det är så otroligt viktigt att visa barn den riktiga världen, vi lever idag i en värld som blir globalare och globalare, en förståelse för andra kulturer blir viktigare och viktigare och det får man bäst genom att leva i just andra kulturer.

Främlingsfientlighet ska inte existera bland mina barn – för min del är det ett bevis på KASST föräldraskap om man förmedlar sådana åsikter till sina barn. Tack och lov att ungarna har möjlighet att se andra kulturer på nära håll i sina vardagliga liv, se att de flesta människor, oavsett kultur, är ganska likadana på insidan. Därför tycker jag också att denna resa är bra för barnen att hänga med på. Jag är inte ett dugg rädd för terrorbrott – vi kan lika gärna vara på fel plats vid fel tillfälle här i Sverige, däremot tror jag det är bra för barn att få se en annan kultur, en kultur som idag är mer eller mindre avskydd i Sverige och där alla muslimer är dragna över en kam. Det är väl också det som är problemet för de som är islamofobiskt lagda – de inser väl att barnen kan få en god insikt i andra kulturer – att barnen kan få för sig att de flesta människor är ganska lika och att främlingsfientlighet därför är helt onödigt att känna, och det vore ju, för dessa människor hemskt, eller hur?

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s