Bokat och klart.

Och det känns jätteskönt. Första stoppet blir Malta. Har ju skrivit så mycket om det så jag tycker inte det behövs nämnas här. Denna gång blir det troligen så att vi utgår från Marsascala där vi fått tag i en ny lägenhet. Det är fem-tio minuters gångväg till stranden i Marsascala och bussen går också hela vägen till Birzebuggia. Det blir några föräldradagar där med sol och bad och lek med gamla vänner till barnen.

5

Andra stoppet är Rom, vi har 22 timmar att slå ihjäl på mellanlandningen till Egypten. Ja. Jag fattar att man inte hinner se stan så mycket. Tacken är ett soft hotell med pool nära flygplatsen, och kanske ta en turistbuss för att se de stora sevärdheterna, käka på någon trevlig restaurang och dricka en fantastisk cappucchino till frukost. Men ja, ni vet hur det är, den romatiska tanken kan skilja sig åt i det verkliga livet när man reser med små barn.

4

Sedan är det då Kairo. Som jag ser fram emot detta. Riktigt vad det blir mer än studier där har vi inte funderat på, en båttur längs Nilen, ett besök vid Suez och lite snorkling vid Röda Havet ligger högt på min lista dock, men vi får se vad pengarna räcker till helt enkelt.

456 Jag får börja planera väl nu för det är bara ett par månader kvar. Igår ansökte jag om csn lån. Jag vill verkligen inte ta lån men inser ju att jag måste ha någon inkomst under hösten. Hur som helst, jag ansökte om csn igår, tänkte att det tar väl tid innan jag får besked. Dels för att det är semestertider, alla ansöker, och dels för jag trodde att jag hade släpande kurser som jag måste tenta av först. Så var det dock inte och jag fick besked idag, 14 timmar efter jag ansökte, att det var beviljat. Hur fort som helst.

Den här hösten ska jag bara ägna åt mina barn. Känns så himla fint att kunna bjuda dem på detta. Jag vet att de normsättande bullbaksmödrarna som helst bara, om de måste, använder sig av all inclusive på kanarieöarna eller i Grekland förfäras över det här. För HUR kan man vilja ta sina barn till Kairo? Det är ju som att be om att bli sprängd i bitar eller att bli kidnappad av någon våldsbenägen muslimsk man, för sådana är dem ju. Allihop. Det har man ju hört.

Men vet ni? Jag är tacksam över att jag kan visa mina barn världen. Det är den finaste gåvan man kan ge sina barn i dagens globaliserade värld. Och jag är inte rädd för terrordåd. Då tror jag det är större risk med trafiken, som alltid är den största risken, i andra länder. Och ingen tänker ju på den när de åker utomlands, eller hur? För den tar ju mest turister överrallt, till och med i Thailand. Risken att vara med i ett terrordåd är faktiskt betydligt mindre än att planet skulle haverera på vägen till Kairo. Och de flesta flyger ju ändå utan att bry sig om de riskerna för att det är så liten risk, eller hur? Hur som helst. Jag ser fram emot hösten och känner faktiskt att det är LYX att kunna unna sig en rejäl resa med ungarna som mer eller mindre ensamstående. Jag vet att det finns många bittra människor som ifrågasätter val av resmål (vilket inte var jag egentligen utan snarare stipendieutdelningen som valde) eller hur jag har råd (stipendier som sagt, och dessutom blir det csn för att kunna ha någon form av inkomst under hösten) men jag tror att när jag sammanfattar livet kommer den här resan vara en av höjdpunkterna, och jag vet att barnen troligen kommer att känna detsamma.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s