Rätten till demokrati – inte ens självklar i Sverige

Jag studerade under förmiddagen. På eftermiddagen fick jag så ont i huvudet att jag och menatidningens ansvariga utgivare Marie tog en promenad i det vackra vårvädret. Mitt bland ormvråkar, rådjur, hundar, fjärilar. Underbart.

Kändes skönt att kräka ur sig lite om den ickeglobaliserade ort vi lever på, Marie har, precis som jag, märkt av jantelagen här och hur det är att bli ifrågasatt för sina val. Det gör att jag nu är lagomt irriterad och faktiskt kommer att skriva några artiklar om ämnet. För mig handlar detta om respekt jämtemot andra människor. Efter det senaste halvåret har jag flera funderingar. Hur ska man kunna lära sina barn rätten till allas lika värde när de grundvärderingarna saknas på orten där man bor (ja, jag skäms över vissa uttalanden som människor i den här kommunen har riktat mot mig i det avseendet, människor som jobbar med barn, som på papperet jobbar med att pränta in allas lika värde men som försäger sig när det väl kommer till kritan).

Hur ska man kunna lära sina barn de viktiga i en global värld, som vi inte kommer ifrån, vare sig vi vill eller inte, när stället man bor på faktiskt så högaktningsfullt talar om att de inte vill vara del av det, del av en globalisation som vare sig vi vill eller inte finns där ute? Och framförallt, hur ska man kunna lära barnen om demokrati när det närmsta samhället, som tillhör en av världens mest utvecklade demokratier, anser sig ha rätten att tysta sina invånare? Som mamma blir jag ledsen över det här. Som journalist blir jag rasande. Den demokrati vi har är byggd på rätten att få uttrycka sin åsikt. Den är byggd på pressfriheten. Fundera på det ett tag. Fundera på om det då är rätt att skrämma journalister, att hota dem, om det så är socialanmälningar eller mordhot. Tycker ni verkligen det? Ni är medvetna om att i länder världen över, även i Sverige, har människor dött för kämpandet av demokratin? Att människor dör VARJE dag när de kämpar för rätten att få uttrycka sin åsikt. Jag har förmånen att jobba som chefredaktör för en tidning som enligt google analytics idag ligger på runt 13000 unika besökare per månad. Det är fantastiskt såklart, men svårt, ni skulle bara veta hur många av journalisterna det är som måste jobba undercover för att överhuvudtaget ha möjlighet att skriva. Vårt senaste tillskott försvann efter den senaste artikeln. Det är beklämmande, då IS bor i hans område. Ett gäng som inte låter någon annan ha en egen åsikt. Som inte tycker att det är rätt att få uttrycka sig.

Den rätten finns det människor i Sverige som tycker att vi inte ska ha. Jag har fått erfara det själv de senaste halvåret. Jag kommer gå vidare med det. Efter att ha låtit det gå några månader från vad jag anser är ett hot och försök att skrämma till tystnad, har jag beslutat mig för att som journalist och fredsaktivist kan jag inte låta det gå ur händerna. Jag kommer riva upp himmel och helvete för att ha rätten att uttrycka mig. Och ingen, INGEN, ska få stoppa mig från det. Inte ens kommunala politiker.

För övrigt en underbar dag. Våren är på väg. Resa till Malta och mannen inbokad. Det blir en bra vår 🙂 .

0110223459

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s