Då var det träning igen då..

Ja. Vilken resa jag behöver göra. För ett par månader sedan fick jag för mig att jag skulle gå ner i vikt. Min mamma, som är i pensionsåldern, är så stel och krasslig och har väldigt svårt att röra sig. Jag vill ha en aktiv pension. Min pappa gick bort 2003 i en hjärtattack och många på hans sida har dött unga. Själv har jag problem att gå, flåsar efter bara några hundra meter och har svårt att njuta av de vandringar som jag och mannen gör på våra resor. Så ja. Det var dags att investera i en bättre framtid.

Hittade programmet weight trainer på gymkedjan Må bättre som jag gick med i. Tre månader med personlig tränare för att just gå ner i vikt, styrka, kondition och mental träning. Jag började starta igång lite lätt med konditionsträning på egen hand på gymmet och faktum är att det naturligtvis känns bättre för varje gång. Jag känner mig tung och det sätter sig i både ben och knän, men det går åtminstone frammåt.

Förra måndagen var det invägning, 95,3 kg. Hallå eller?? 95,3!!! Nåväl, i förrgår när jag vägde mig har jag, bara genom att sluta med socker gått ner till 93 kg. Nästan två och ett halvt kg alltså. Nu väntar Stockholm och migrationskurs i helgen där det ingår mat, efter det blir det pulverdiet i tre veckor för att få en kickstart. Vi får väl se om jag dör eller orkar hålla i.

Det är viktigt att sätta mål i sin träning. Mitt mål är att ta mig runt Palestina eller Västsahara Maraton nästa år. Vilket det blir vet jag inte än, det beror på ekonomi och jobb. Palestina går av i Betlehem som byggdes på tre kullar vilket innebär mycket uppförslut, ganska brant också, i loppet. Västsahara går som namnet antyder i öknen och är även ett av de tio svåraste loppen i världen. Vet ni? Det kanske är för optimistiskt att tro att man ska kunna springa maraton när man väger 95 kg ett år innan. MEN som en bekant sa som löpt båda i år: ”Jag är ingen springare, men väl en aktivist”. Och även om jag till slut bara springer en halvmara – så kommer jag troligen genom bloggen att kunna belysa fokus på de viktiga fredsfrågor som både ockupationen i Västsahara och Palestina utgör.

Att Palestina är byggt på tre kullar vet nog de flesta efter religionsundervisningen i skolan. Det märks. Upp och ner. Upp och ner. Jag vet inte vad som blir bäst för mina knän, upp och ner på asfalt i Palestina eller i sand i öknen i Västsahara? 

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s