Idag är jag lite halvsjuk.

Huvudvärk och illamående, början på migrän. Bara att låta det försvinna. Igår var förresten vi på introduktion på må bättre. Bara visning av maskinerna, imorgon kväll drar vi igång på riktigt.

Mitt mål de första tre månaderna, är att gå ner till storlek 42. Jag drar storlek 46 nu om det ska sitta bekvämt, 44 om jag tvingar på kläderna, men då får jag verkligen dra in magen. För det är just magen som är problemet för mig. Och – ni anar inte hur svårt det är att hitta snygga large, eller till och med XL kläder. Det är skitsvårt och alla normala kedjor, så som Lindex, Kapphal och HM, har väldigt litet utbud. Jag kan till exempel inte ha korta Large tröjor, för då åker de upp så magen syns. Jag kan heller inte ha vanliga jeans, utan måste hålla mig till stretch, för annars går de inte att knäppa. Jag HATAR det.

Jag vet faktiskt inte var det var för idiot som säger att man ska vara nöjd med sin kropp efter att man fött barn. Att den blir helt förändrad, och förstörd, var ett faktum för mig, att jag inte tagit på mig att gå ner i vikt innan får ligga på mig, men nu har jag faktiskt chans att göra något åt det – att gå ner och bli nöjd över min kropp.

Det är ju faktiskt så att en övervikt sätter sina spår. Jag menar, förutom svårigheten att hitta snygga och funktionsdugliga kläder så är det ju så att jag vill vara aktiv på fritiden, jag vill vandra, kanske spela fotboll med kidsen, och så vidare och så vidare. Men det orkar jag inte. Knäna tar stryk för att inte tala om ryggen, jag har så ont på nätterna när jag blir stel att jag stundtals knappt kan röra mig. Det hoppas jag motverka nu. Jag blir ju aldrig trådsmal igen, det inser jag. Men jag väger över 90 nu och under 70 ska jag väl kunna ta mig i alla fall, och få en bättre kondition på köpet så jag kan känna att jag kan gå ut och vandra i sommar utan att få andnöd.

Just nu är det förresten plugg här hemma. Dock är det svårt att koncentrera sig, alldeles utanför vårat hem ser det ut så här:

08

Det är ett vackert sångsvanpar som slagit sig ner i dammen bortanför där vi bor. Man kan ha sämre köksutsikt va? Idag snöar det dock, jag skulle verkligen vilja gå bort och fota istället för att skriva om realismens syn på den utrikespolitiska analysen. 

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s