Årskrönika 2015…

Ja, nu är jag här igen för att stanna denna gång. Jag inser att jag, med en journalistutbildning i ryggen och även som redaktör för en relativt stor webtidning, inte ska tvingas hotas till tystnad – när jag bor i en demokrati som Sverige. Det vore ju löjligt och beklämmande på alla sätt och vis och tragiskt för det svenska statsskicket.

Så här kommer min nyårskavalkad för 2015…

Gjorde du något du aldrig gjort förut;  Gjorde en massa saker jag aldrig gjort förut. Måste jag ta ut en sak var det att besöka Palestina. Ett otroligt häftigt land. Jerusalem är nog en av de mest häftigaste städerna jag någonsin varit i.

Har du några nyårslöften; Japp. Förra året lovade jag att gå ner i vikt. Det bröts totalt. Det här året lovar jag att fortsätta inte falla för normen. Det är normen som gör att vi har krig i världen. Det är bland annat den svenska normen som gör att våra barn inte kommer att ha en frisk jord att leva på och att massor av flyktingar kommer hit i dagens läge. Tänk er noga för över era val i livet – er norm förstör för många andra.

Blev någon eller några av dina vänner föräldrar i år; Som förra året, ingen nära men bekanta och några släktingar.

Dog någon som stod dig nära; Tyvärr gick en väldigt kär släkting bort. En sådan där som alltid funnits där.

Är det något du saknat 2015 som du vill 2016? Lugn och ro.

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas? 27 februari, då mannen och jag bestämde oss efter en hel del velande att leva med varandra. Det är inte alltid lätt eftersom vi har så olika ursprung, men gudarna ska veta att det är betydligt mycket lättare än med mitt ex.

Vad är din största framgång 2015; Vet ni? Jag kan idag säga att jag är stolt över att vara där jag är idag. All jävla skit som hänt under hösten, som fått mig att må så fruktansvärt dåligt, har kanske inte stärkt mig men har gjort att jag blivit än mer målmedveten. Jag låter inte folk trampa på mig, jag VET att jag är en god förälder, även om jag är ensamstående i långa perioder. Jag har visat folk att det faktiskt går att vara en alldeles utmärkt mamma men trots det utveckla sig själv och tro på sig själv. Jag ska vara helt ärlig, men jag trodde ALDRIG att det skulle vara så svårt att vara ensamstående. Inte för att inte kunna ge sina barn det de behöver och vill ha, utan på grund av hela samhällets vy över hur man måste vara som ensamstående. Det kanske bara är för att vi bor i en håla, vad vet jag, men det där biter inte på mig..

Största misstaget; Det blir nog bra till slut.

Vad spenderade du mest pengar på; Bensin och resor.

Gjorde något dig riktigt glad; Det är lätt att glömma det som faktiskt har varit bra. Mina barn får jag väl skriva lite klyschigt på den då.

Var du gladare än ledsnare än du brukar; Om separationsåret 2014 var ett skitår – så var 2015 ännu värre. Det är bara att bita ihop och se glad ut.

Vad önskar du att du gjort mer i år; Fångat dagen.

Blev du kär i år; Samma fina man som förra kärleken 😉

Favoritprogram på tv; Har faktiskt inte sett på tv på hela året.

Bästa boken du läst i år; Kurslitteratur. All annan litteratur är förbjuden för tillfället.

Finns det någonting som hade gjort ditt år ännu bättre; Om folk skött sitt jobb bättre eller försökt utbilda sig så man blev mer kompetent hade det varit bra.

Vad fick dig att må bra; Mina vänner, både nya och gamla. Mina studier.

Vilken kändis var du mest sugen på det här året; Tillbaka på Chris Pine.

Vem saknade du; Många. FFa en gammal vän.

De bästa människorna du träffade? Har träffat så oerhört många människor som berört mig. Som ändå får mig att må bra. Tyvärr många som fått mig att må riktigt dåligt också… Men men, nu blickar vi fram emot ett nytt liv. Ett nytt år. Med massor av häftiga uppdrag och resor, både fysiska och psykiska..

Kort om året som gick; 

Resor, djur och konflikter har varit det som jag tror präglat mitt år 2016. Jag väljer att sammanfatta det positiva så lämnar vi det negativa därhän.

Just resor blev det en hel del. Malta förärades med fem stycken, mycket på grund av det projekt jag driver där tillsammans med en NGO i flyktinglägren. Arbetet med båtflyktingar fortsätter även under 2016. Jag är stolt över att ha foten inne där, man kan inte hjälpa alla men man kan åtminstone försöka. Sista resan till Malta, den i december, tog jag med barnen på. Det var inte alls meningen, men biljetterna var så billiga, 350 spänn för mig och barnen tur och retur, så jag kunde inte undvika det.

Mitt stora intresse för flyktingar ledde mig också till Paris och klimatkonferensen. Tyvärr valde vi att ställa in den resan efter det som skedde ett par veckor innan, terrordåden i Paris. Hur som helst. Istället tog jag och Amanda en resa till London. Det blev fantastiskt. Det bästa. Vi har gjort tjejsaker, gått på tivoli, gått på naturhistoriska museet. Det är viktigt för mig att ha egentid med båda mina barn. Speciellt Amanda får ibland lite för lite tid då hon är så mycket mer självständig än Carl som helst vill sitta ihop med mig hela tiden. En bra resa som framförallt spenderades på lekparker.

1 2 3 4 5 6 7 8

Jag valde också att åka för fältstudier i Palestina, jag är så himla glad att jag åkte. Det utvecklade mig något enormt. Året asvlutades med en kryssning tillsammans med mannen till Åbo.

DSC_0313 DSC_0085 DSC_0088 DSC_0092 DSC_0295 DSC_0050 DSC_0357 DSC_0154 DSC_0046 DSC_0073 DSC_0037 DSC_0191 DSC_0123 DSC_0060 DSC_0114 DSC_0267 DSC_0077 DSC_0063 DSC_0062 DSC_0012 DSC_0117

Malta (bilderna från septembers resa);

DSC_0153 DSC_0185 DSC_0196 DSC_0157 DSC_0171 DSC_0145 DSC_0143

Palestina; ridning10 ton9 ton ton4 dal5 ockupation palestina18

Jag hade även i år möjligheten att besöka bokmässan för första gången. Vilket var en höjdare.

0 DSC_0483 DSC_0453 DSC_0459 DSC_0465 DSC_0471

Familjen utökades med flera familjemedlemmar. Fyra marsvin och en kanin, tyvärr har vi bara två av marsvinen kvar idag. Vi saknar de andra väldigt mycket. Jag är mycket glad över att vi skaffade marsvin, så otroligt personliga små djur. Dock är vi överförtjusta i kaninen också.

100 002 02 001

Fotograferingen har legat på is ett tag. Lite bilder i olika sammanhang som jag är stolt över har det dock blivit.

001 DSC_0369 aaa5 vår6 1115 vandring2 häst10

För att inte tala om alla fåglar jag lyckats få på bild (ja. Det är nördigt. Jag vet. Jag vill vara nördig).

f[gel3 pippi1 pippi2 f[gel4 f[gel7 07 - Copy 05 04 002 cropped-dsc_0961.jpg struts6 fågel4 09 fågel1 96 93 94 95

2016 hoppas jag ger mer spännande möten med människor från alla hörn av världen. Jag hoppas utveckla mitt samarbete med min reseblogg med resebloggar.se. Jag hoppas vara med och utveckla menatidningen till en ännu bättre tidning. Jag hoppas på fler resor. Men framför allt hoppas jag på lugn och ro. Jag har insett att vår jord håller på att ta slut, att vi, om vi har otur om bara några år, ja faktiskt inom din och min livstid, står inför fruktansvärda problem och konflikter om vi inte gör något åt det nu. Jag har därför börjat spana på hållabar lösningar, inom ett par veckor flyttar första kaninerna hit, de ska paras och kullen ska bli vårt kött i vinter. På det sättet kommer vi att veta att de har det bra, från början till slut. Vi kommer att veta vilket foder vi kommer att kunna ge dem. Det känns bra.

Jo. 2016 blir ett bra år. Trots allt.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s