Hon är hemma igen <3

Det förvånar mig att ni fortsätter att titta in här trots att jag inte skriver. Får bli en ändring på det men just nu har jag så sjukt mycket att göra att något får stryka på foten. Eftersom jag började att blogga framförallt när jag hade hästar om dessa, och sedan när jag fick småbarn om dessa för att vår långväga familj skulle kunna följa dem, vet jag liksom inte riktigt vad jag ska skriva om nu, därför har bloggen helt enkelt fått stryka på foten. Jag hade, fram till i torsdags, ingen häst längre och Amanda har blivit fem år, jag vill inte hänga ut henne med bilder lika mycket helt enkelt. Det är en sak när de är små, nu är de tillräckligt stora för att skämmas om bara något år.

Kvar blir då mitt eget liv – vilket rullar på i alldeles för hög fart.

Imorgon börjar jag en ny sommarkurs, denna gång vid universitetet i Aberdeen. Om Afrikas utveckling och framtid. Jag pluggar ju mellanöstern studier men tycker att det kan vara bra att bredda lite så jag ser verkligen fram emot kursen.

Har ju dessutom två jobb som rullar på, dels som personlig assistent (nej, jag kan verkligen inte säga upp det när jag tackat ja till ett schema innan det andra jobbet). Det är ok. Att jobba natt tror jag blir ganska bra under sommaren, jag har flera kurser som måste göras färdigt och därför får det blir som det blir. Dels har jag ju fått jobb som koordinator (tror till och med yrkesbenämningen är socialtjänsteman – det ni) på ett flyktingboende. Ett fantastiskt jobb som jag verkligen hoppas att jag kan jobba på under hösten. Jag brinner ju verkligen för flyktingar och integrationsjobb. Så fina och trevliga killar som finns där, man hoppas verkligen att det går bra för dem. Samtidigt – journalistiken är något jag brinner för också. Fick pressack på Grand National och hängde lite med min kompis Amie som jag träffade i Palestina, ”tyvärr” var ungarna med så det blev inte mycket fotande, men det är ju det jag vill jobba med – också.

Mannen hemma igen, vi kör på ramadan nu. Jag med, och det funkar bra. Men visst, vänner och annat löst folk blir provoserade när man säger det. Fuck off säger jag, känns som mitt val, eller hur? Nåväl, har skrivit en krönika i menatidningen om hur jag känner för det. Ni kan läsa den här.

Ja just det, i torsdags kom fina Pepita hem igen. Jag har inte sett henne på tre år, men hon var i väldigt fint skick för att ha vilat så länge. Ska bli så kul, nu blir det nog en del hästar på bloggen igen. Jag har egentligen varken tid, plats eller råd med häst, men ett par vänner får hjälpa mig så länge sedan får vi se. Hon skulle tagits bort annars så det var bara att hitta ett bra ställe till henne och köra på. Mitt sug efter hästar tog ju liksom slut efter att de skinnat mig genom D. Jag kräks på trav efter det förhållandet, men nu ska det faktiskt bli roligt att börja igen. Det blev ett kärt återseende, jag fällde ett par tårar. Visste inte att hon var så saknad av mig egentligen.

pita

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s