Vi har åkt hem…

…men skolarbetet fortsätter. Som en del av kursen ska vi föreläsa om det vi har sett.

Det blir naturligtvis inga stora föreläsningar, vi har ju bara varit på plats i en månad och det har ju snarare gjort att man fått mer frågor än svar men man kan ju berätta om det man själv sett i alla fall. Därför inbjuder jag alla som läser den här bloggen (och som inte har varit med på kursen även om ni självklart också får komma ;-)) till en ”Palestinsk kväll” hemma hos mig den 18 april där jag bjuder på Tabhule och kanske någon palestinsk kaka om jag hittar ett bra recept och berättar och visar foton från resan. Maila mig på facebook eller hör av er här om ni vill komma.

Idag har varit en jättebra dag annars,  barnen ville gå på dagis så de har varit på påsklunch där i tre timmar. Jag hade tänkt vara ledig över påsk men det passade bra för jag har bollat lite idéer till min kommande uppsats med min studierektor på universitetet. Det lutar åt att jag går på den väg jag börjat på och att det blir att jämföra hur palestinska medier och israeliska medier skildrar konflikten. Jag har jobbat upp en hel del konflikter och ska också hålla kontakten med UNs peace coordinator i mellanösterna och deras mediaunit för att göra fältstudien hos dem. Det blir ju bara ett par veckor, vill inte åka tillbaka en månad igen när barnen är små, men jag räknar med att kunna utföra detta i höst.

Just media känns ganska intressant. Jag var på plats när det här hände, vi satt på ett café 200 meter därifrån – och eftersom Israel väljer att se allt som terrordåd så går västvärlden efter detta då de ofta tar sin information från Jerusalem Post, samma nyhet skildrades inte som ett terrordåd i de palestinska tidningarna. Och, egentligen, kan man säga att det här är ett terrordåd? Det kändes snarare som ett oplanerat vansinnesdåd, vilket inte är så konstigt kanske. Jag säger det igen; desperata människor tar till desperata handlingar, vilket faktiskt inte alls är konstigt med de övergrepp som sker från israelerna i området.

Föraren överlevde föresten, men det var som en palestinier suckade och sa; ”Det hade varit bättre om de skjutit honom, nu kommer han att få livstids fängelse och troligen aldrig komma ut därifrån igen.”

Frågan för mig kvarstår dock; En palestinier kör in i en tågstation under, vad som allt är att döma, en ganska oplanerad attack och det räknas som en terroristattack, trots att han inte dödade någon medans en tysk, vit pilot tar med sig 150 människor in i döden i något som ser ut att vara planerat, och då handlar det om att han är deprimerad? Är något inte väldigt sjukt med vår världnär vi dömer den ena, trots att ingen egentligen inte vet vad som hände mer än att han verkat freaka ut med någon form av metallföremål vid en tågstation som en terrorist, och det trots att han lever under ett stort förtryck, medan den andra, som planerar sitt eget självmord, vad det verkar som, i detalj, tar 150 människor med sig och flyger in i en bergsvägg, döms som en tragisk händelse? Medias vinkling är synnerligen intressant ibland.

bird

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s