”Om detta må vi berätta”…

Men var ska man börja? Ska vi börja med att berätta om checkpointen här om dagen, där militären vägrade släppa igenom ett ungt par där kvinnan var rullstolsbunden? När jag kom dit hade paret stått där i tre timmar medans tre militärer stod utanför den stora grinden som ska öppnas för bland annat rullstolsbundna och talade om för paret att de inte hade tillräckligt med personal att öppna dörren. TRE militärer står alltså på andra sidan dörren och hånar ett par där kvinnan sitter i rullstol. Jag, som västerlänning, som också brukar bli igenomsläppt där, gick och ställde mig bakom paret. Tog upp mitt röda pass – passet som i israelernas ögon gör att jag är värd lite mer än palestinierna – som gör att de inte vill ha mig i checkpointen och därför släpper igenom mig så fort de ser mig – och visade även att jag hade en kamera. Jag hade ju aldrig vågat ta ett kort i den situationen, men det räcker ofta att visa att man har den. Soldaterna såg mig och grymtade och vips – så släppte de igenom oss. Det är sådana jävla fascistfasoner så det finns inte.

Eller ska jag börja med att berätta om när vi skulle till Jerusalem i fredags, vi blev packade som sillar – fredagsbön och Palestina Marathon och EN öppen grind i checkpointen (av sex) är ingen bra kombo. Barn stod och grät, vuxna trängde sig – män och kvinnor plankade. Det var KAOS. Och så står det då en liten snärta till militär, kanske 19 bast, och skriker på de stackars människorna när det piper i gaten för dem. De gör väl så gott de kan?!

checkpoint 300Eller ska jag börja med att berätta om de systematiska trakasserier som israelerna  systematiskt använder sig av för att segrera människor ännu mer?  Att det är vanligt att militärer kroppsvisiterar och tafsar på muslimska kvinnor för att få en reaktion från deras män (vi kan tycka vad vi vill men för en muslim är det ett stort förtryck att se en annan man röra deras fru), och när de får det från mannen arresterar dem och sätter hela familjen på svarta listan? Eller att man på olika sätt segrerar kristna och muslimer för att vända dessa emot varandra?

Checkpointsen är ett problem, men absolut inte det värsta. Det systematiska användandet av våld, ofta dödligt, från militärer är ett ännu värre problem. Tårgas mot små barn, inte älder än Amanda och Carl, arresteringar av barn mellan 10-15 års åldern och ett stort övervåld är vardag här för palestinierna. Här om dagen skördades det senaste dödsoffret i konflikten då en 17-åring somnade in efter att ha legat med skottskador sedan i fredags. Det är det senaste – men långt ifrån det sista.

Känslorna är så kluvna, för i motsats till detta till synes ändlösa våld ser man folk som sitter i sin bubbla i Telaviv, som badar i döda havet, besöker klagomuren eller kanske till och med The Native chuch i Betlehem och som inte har en aaaaning vad som egentligen pågår här. Och samtidigt. Vi har varit här i en månad och det är det häftigaste, bästa, vackraste resmål jag någonsin besökt. Människorna är helt underbara, så gästvänliga

Som sagt. Känslorna är tvetydliga. Men det ska bli så skönt att komma hem. Vi börjar slita på varandra här och utbildningen är fortfarande stämplad som lika kass. Jag har haft en fantastisk resa på många sätt, men det beror inte på Härnösands folkhögskola. Det beror på fina kurskamrater som har hittat kontakter.

Jag rekommenderar er alla att åka hit och se hur det är med vilken organisation som helst – men inte med den här skolan. Nu blir det att packa grejer. Over and Out.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s