Parents Circle ger hopp till både Palestinier och israeler.

”Vi skulle åka till stranden och min man skulle bara göra några ärenden men sa till oss att vi skulle vara klara om 20 minuter. Sedan gick han ut, det var sista gången jag såg min man.”

parent3

Orden kommer från Maira. För många år sedan följde hon som kristen amerikan sitt hjärta, flyttade till Palestina och gifte sig med en palestinsk man. Sedan blev han skjuten av israeler som lät honom blöda till döds innan de ringde ambulans och som fortfarande idag går fria.

För Ben, som är jude var det annorlunda. Hans dotter satt i den stora checkpointen och militäranläggningen på vägen mellan Jerusalem och Telaviv. Hon gjorde sin värnplikt och var helt enkelt på fel plats – vid fel tillfälle när en man, sänd från Hamas, sprängde sig själv i luften och tog sig själv och flera militärer med sig.

”Min första tanke var hämnd” säger Ben och fortsätter; ”Jag hade en pistol, jag kunde skjuta fem skott, jag gjorde upp en plan att gå till ett bygge där flera palestinier jobbade och använda alla skotten. Sedan ändrade jag mig, för om jag hämnas min dotter, kommer deras familjer att hämnas deras barn och cirkeln av blod kommer aldrig att få ett slut”. 

parent2

Både Maira och Ben har förlorat det värdefullaste en människa kan ha i konflikten, en familjemedlem. Tillsammans är de med i Parents Circle som vi har lyssnat på ikväll där de föreläser om försoning, att det ändlösa våldet måste ta slut. Parents Circle är en förening som inte vill ha fler medlemmar, eftersom alla medlemmar har förlorat en närstående familjemedlem i konflikten. Föreningen är en samförening mellan både palestinska och israeliska invånare och ungefär 650 familjer är medlemmar idag.

Båda hävdar att det var när de mötte Parents Circle som de orkade se en morgondag och gå upp ur sängen överhuvudtaget. Idag föreläser man för skolor där ungdomarna snart ska in i militärtjänstgöring, den här kvällen satt ett 70-tal ungdomar från båda sidor med och lyssnade, många hade frågor efteråt, många grät när Maira och Ben berättade sina historier.

”Det spelar ingen roll om det är israeliska tårar eller palestinska, för den som har förlorat någon är det en lika ändlös sorg och tårarna smakar likadant. Det är så meningslöst. Ni är framtiden, ni kan göra förändring genom att ta med våra historier i huvudet i framtiden. Kan vi sitta ner och prata utan problem, kan ni också göra det. Både idag, imorgon och om 20 år” sa Ben innan föreläsningen avslutades.

Två andra som vill att världen ska ta del av sin historia är Mohammed och Jamil, som är bröder (Mohammed heter något annat, jag är riktigt dålig på namn helt enkelt). Deras familj bor sedan 1948 i ett flyktingläger i Betlehem på grund av det krig som utbröt när Israel utropade sig som självständiga i Palestina. De är också medlemmar i Parents Circle då deras bror blev skjuten av israeliska soldater när han var 15 år. Det var 1989 och utegångsförbund och bröderna vittnar om ett övervåld utan dess like som troligen blivit lite bättre i alla fall.

parent1

”Men jag har inget hopp om framtiden”, säger Mohammed och fortsätter; ”Det är inte bara militären, det är israelerna. De är inte intresserade av försoning, det visade de tydligt när de röstade fram Netanyahu igen (det var val i tisdags), eftersom han gått ut innan valet och lovat att det bara kommer bli en stat om han kommer till makten.

Som vanligt blir man alldeles frustrerad av historierna man får höra, det är så meningslöst, det hade kunnat lösas med lite järnvilja, men folk, säkert från båda sidor men framförallt kanske från Israelerna, de är ju de som verkligen har powern att sluta använda ockuperad mark, vill inte helt enkelt. Jag vet inte, men man känner sig bara så ledsen när man ser hur det här är, hör historierna, hör folkets syn på framtiden. Jag har sagt det förut och säger det igen, den som är pro-israel sitter nog i sin lilla bubbla i Sverige och eller har kanske varit till Tel Aviv på charter eller möjligen i Jerusalems gamla stad och tittat på kyrkor. De har knappast stått i en checkpoint klockan 05 på morgonen. Vandrat i flyktinglägren och pratat med människor som har fått flytta för att bosättare har tagit deras mark och hem eller tagit i kontakt med de – både israeliska och palestinska – organisationer som verkligen jobbar med fredsarbete. Det blir svårt att komma hem och tillbaka till den vanliga lunken, men GUD vad tacksam jag är att mina barn slipper växa upp med rädsla att soldater ska öppna tårgas mot dem, eller att det kan komma en självmordsbombare (nåja, dessa är ju inte så vanliga, senaste dådet var faktiskt 2008 och i Jerusalem var det över 15 år sedan det hände något sådant), eller att jag som mamma ska slippa vara orolig över att mina barn inte en dag ska komma hem för att de blivit skjutna, till synes helt random.

Det här är så viktigt, så vill du veta mer om Parents Circle finns det en svensk dokumentär på svt play som heter ”En Farlig Idé” där både Ben och Jamil medverkar som är mycket sevärd och dessutom har de en hemsida här. Ta gärna en titt – det gör lika ont att förlora ett barn oavsett vilket sida av konflikten det handlar om.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s