I Sverige igen…

 

Och trots att vi bara varit utomlands i drygt ett år känner jag mig väldigt borttappad här. Jag kommer inte att stanna här särskilt länge, that´s for sure. Resan hem gick väl relativt ok. Åkte med SAS och hade VIP och plus biljett och jag har ju sagt förut att det viktiga för mig är att flyget tar mig från punkt A till punkt B och det stämmer väl i och för sig fortfarande men kan ändå konstatera att skillnaden mellan SAS och Ryan Air om man har barn är milsvid och faktum är att resan gick ganska bra. Barnen satt och pysslade med leksaker och blev serverade dricka hela vägen hem och vi fick också rätt bra flygplansmat. Vi vuxna fick bubbel att dricka helt gratis på vår vip biljett.

Det gick bra att komma ur lägenheten, inga fler direkta hot av hyresvärden och han kommer inte få ett rött öre av oss mer än den deposit vi lagt. Det känns ändå skönt att ha en bra advokat för vi betalar inte ett skit för det. Jag plattade till dem båda och frågade frun sista dagen om han brukade slå henne också och talade sedan om för hyresvärden vilken gris han är både på in och utsida (han är lite lik en gris faktiskt). Lågt – jag vet… Men han kan få höra tycker jag. Även om Daniel försöker vara diplomatisk behöver inte jag vara det och jag har inget till övers för folk som beter sig illa.

Sista dagarna tog vi in på Westin Dragonara Hotel. Det är enligt alla rankingar Maltas bästa hotell och vilket hotell sedan 🙂 Kommer aldrig bo så fint igen men kan också konstatera att man ska bo där om man är kär och utan barn. Frukosten var dock fenomenal, den kostade 16 euro och jag har nog inte ätit så dyrt ens när vi varit ute på restaurang under tiden på Malta. Det var champangefrukost – en hel fruktbuffé – kakor – bullar – pannkakor – godis – varmrätter med ägg, korv, potatis och bacon och dessutom hade de en egen kock som tillredde äggen precis som man ville ha dem… Men visst, för att äta för 150 spänn måste man äta ganska mycket och det är knappast värt det.

Vi hade i alla fall två bra dagar. Nu är vi som sagt hemma i Sverige igen och det finns bara ett ord som kan sammanfatta det – Ångest. Jag har fått en del perspektiv vilket var meningen med resan – och kan faktiskt inse att jag avskyr Sverige om möjligt ännu mer än när jag åkte. Jag hör inte hemma här helt enkelt. Sverige har en fin natur, men det är också allt som finns. Jag vet faktiskt inte hur jag ska orka överleva här så det får nog bli en bokning tillbaka till Malta snart. Eller någon annanstans. Jag ska bara söka lite stipendier till min och Ingrids kommande bok, sedan blir det att hitta på något annat igen.

DSC_0503 DSC_0507 DSC_0501

 

 

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s