Ibland får man ge upp sina drömmar för andra…

Veckan som har gått har på mångt och mycket varit hemsk med mycket funderingar, bråk och annat. Och mitt i allt tjafs och bråk inser man att livet inte är så illa när en av mina finaste barndomshästvänner fick hela sitt liv raserat här om dagen när hennes sambo körde ihjäl sig. Har tänkt mycket på henne den här veckan och till min vän, som jag tror tittar in här ibland, eller i alla fall har gjort tidigare, vill jag bara säga: Var stark, ta en sekund i taget och var inte rädd att ta hjälp av alla dina vänner när du behöver det. Kram älskade vän.

Vi har beslutat oss för att flytta hem och därmed är separationen ett faktum mellan oss. Jag ser ingen anledning till att bo ihop i Sverige och det finns annat som rycker för mig. Från början var jag inte det minsta intresserad att flytta hem utan ansåg att Daniel körde över familjen, och det gör jag till viss mån fortfarande, han hade kunnat prata med mig innan han bestämde sig för att ”ta barnen och dra”. Igår dock fick jag reda på att jag kom in på den här utbildningen och det känns väl kanske som att jag kan ta ett år i Sverige. Jag kommer aldrig att ha ork att läsa hela diplomatutbildningen men den här utbildningen kommer att bli ett bra komplement till kandidatexamen i mellanösternkunskap och de arabiska poängen som jag läser. Det är lite problem med arabiskan, skolan lär ju ut gammelarabiska och min privatlärare är från Libyen och har inte alls samma språk, eller dialekt eller hur man nu ska se det.  Sedan finns det annat som gör att jag tror det kan bli bra med en hemflytt, åtminstone över sommaren. Vissa är värda att ge upp sina egna drömmar för helt enkelt. Jag har dock mycket spännande som väntar mig framöver, oavsett var i världen jag befinner mig. Och är det så känner jag mig egentligen ganska klar med Malta nu även om jag kommer att åka tillbaka några gånger med min vän Ingrid för att slutföra min bok.

Annars blir det att ta det lugnt nu, jag är ganska sjuk för tillfället, troligen är det en blodpropp i lungan som ger symptom som skulle kunna ledas till blödande lunginflammation. Har fått starka mediciner att ta plus blodlösande och antibiotika, men blir det inte bättre över helgen ska jag läggas in. Det hoppas jag verkligen inte, vill inte tillbringa mina sista dagar här för den här gången med att ligga på sjukan.

Ikväll blir det dillchips (om jag kan äta några, hostar så fort jag äter nåt) och dipp och Hundraåringen som försvann.  Tjingaling ha det bra.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s