Veckan som gick…


Hej och hå. Mår betydligt bättre idag, tackar som frågar. Tanden är väldigt öm, faktum är att hela ansiktet är ömt tack vare tanden, men den dunkar inte på samma sätt idag i alla fall.

Tänkte börja med en ny kategori – Veckan som gick. Mest för att få bloggen att flyta på eftersom mina uppdateringar inte kommer så ofta nu för tiden. Så – hav förtröstan och håll till godo….

Sämst: Tandvärken ur ett eget perspektiv och rent allmänt mitt pissiga liv för tillfället. Ja, jag erkänner. Tandvärk ärvidrigt. Inte ens att föda barn, utan bedövning, kan ens på långa vägar ge den smärta som en dunkande tandvärk ger. Och livet – tja. Det är egentligen bra. Men det hade kunnat vara såmycket bättre. Ni nära vet vad jag menar. Ni andra – tja, det spelar ingen roll. Jag kommer säkert att ha anledning att komma tillbaka till det.

Bäst: Helt klart den pirrande känslan i magen ;-). Det är synd att den kommer med så mycket annat som inte är bra den här gången. Sålde in ett par reportage om Fotbolls EM för ungdomar också, man får en sådan egokick när man säljer reportage. Den här gången blir det en blogg för en tidning och några reportage om framtidens stjärnor.

På nattduksbordet: Efter all min tråkigakurslitteratur, har jag äntligen kommit igång att läsa böcker igen. Förra veckan blev det två som jag lånat på svensklubbens lokal. ”När livet stannar” av Malin Sävstam som handlade omTsunamikatastrofen på juldagen 2004. Jag grät genom halva boken och läste ur den på två dagar. Och ”En dag” av David Nichollis. Också en bok som var svår att lägga ifrån sig. DSC_0887
DSC_0888

Jobbigast: Att gå ner i vikt. Jag älskar mat. Bakelser. Vin. Öl. Men nu ska det bli av. Långa promenader har varvats med att äta sallad senaste veckan. Nu när jag har tandvärk har jag dock fuskat rejält. Det har blivit överkokta nudlar (lätt att äta utan att behöva tugga) och öl (hur var det nu – flytande bröd???) och massor med mjölk och smooties. Saker som det är lite näring i, men som slipper tuggas.

Godast: Det finns ett nytt sushitakeaway ställe alldeles där vi bor. Det har blivit myyycket sushi.

Bästa inköpet: Fick äntligen tag i ett par fina shorts. På Vallettas marknad. Suveränt bra pris, 2 euro. Behövde verkligen ett par shorts.

Saknar: Ett liv. Knäckebröd (vilket är helt omöjligt att käka för tillfället på grund av min tand) och äppelpaj med vaniljsås.

Så får det bli. Over and out.

 

2 kommentarer

  1. Det är för mig än idag helt obegripligt att familjen Sävstam inte längre finns bland oss som den fantastiska familj de var. Ängeln Elsa med sitt blonda hår lekandes med min syster dag ut och dag in på somrarna kommer jag alltid minnas med ett leende. En dag ska jag samla kraft nog till att läsa boken..
    P.s. Malin har skrivit fler böcker på samma tema om du vill fortsätta läsningen..

    • Ja det är verkligen en tragisk historia, som så mycket annat. Boken var bra, men kanske inget man vill läsa om man har personlig kontakt med familjen. Jag hade tänkt läsa fortsättningen, men får blanda tungt med lite lättare 🙂

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s