Dagis, skola och andra funderingar…

Dagen som varit idag har varit som vanligt, vi går upp, tittar på en film till frukosten, går ut, badar, tar en förmiddagslatte, leker en timme på lekparken och går hem och äter lunch, sedan ser vi en film eller sjunger lite, kanske läser en saga, ut igen och sedan är det kvällsmat och läggning. Det låter säkert kanon och självklart är det ett privilegium för både barnen och mig att umgås så mycket som vi gör. Jag har dock aldrig, och kommer aldrig heller, trivts som så kallad lattemamma… Jag är alldeles för vetgirig för det, vill jobba, vill plugga, vill ha egentid om den så läggs på jobb eller plugg.

Barnen behöver dessutom dagis, vi har dock bestämt oss med att avvakta. Childcarecenters och nurserys är inte riktigt som vi är vana med hemma. Det hade vi väl visserligen inte räknat med heller men det är väldigt strikt här. Amanda och Carls syn av dagisfröken är att det går att att få sitta i famnen en stund på morgonen och få känna trygghet när man är ledsen, så är det inte riktigt här. Vi har varit och tittat på flera olika dagis. Ingenstans finns det något som heter inskolning, man förutsätter att föräldern bara kan lämna sina barn från dag ett. Våra barn är två och skulle säkert fungera, men nej, JAG vill inte lämna mina barn på ett ställe vind för våg där jag inte sett någonting av verksamheten. Jag vill att de ska känna trygghet och jag vill att de ska var glada och längta till förskolan. Att bara slänga in dem i en vänthall och tro att de ska klara sig på ett ställe där de inte kan språket eller där man vet hur det fungerar känner jag skulle vara oansvarigt, hur väl de än behöver stimuleras av andra barn.

En annan aspekt av det hela är att det faktiskt förekommer aga här, på ett av de dagis vi har kollat på går det rykten om de använder sig om aga och på ett annat ställe har de ett hörn där de barn som är för busiga får sitta tills de lugnar ner sig. Man häpnar. Jag lämnar inte mina barn till ett sådant ställe.

Trots att det är rätt jobbigt att vara hemma med två vilda ungar så har vi ändå möjlighet till det och därför tar jag den chansen just nu. Daniel tjänar bra och barnen får umgås med sina föräldrar som få andra barn har möjlighet att göra. Jag inbillar mig att det blir lättare nu i höst också för barnens skull. Barnen är anmälda på målarkurs, engelskakurs, sång och danskurs förutom den vanliga öppna förskolan. Det känns bra. Vi har också ett par intervjuer nästa vecka med nannys och hoppas hitta någon som kan avlasta mig lite så JAG får MIN egentid.

Amanda skulle i och för sig kunna börja i preschool i skolan också, hon är tillräckligt gammal för det, men jag är tveksam efter vad jag har hört. Det är lite så att det är strikt här, och det ska fixas med alfabet både på engelska och maltesiska direkt. Och läxor, det har de också.

Alltså, det här låter otroligt negativt och så är det ju inte riktigt förstås, det ska sägas att det fungerar bra här, och i England, Irland, ja, till och med Danmark har ungefär samma system. Men som svensk känns det långt ifrån verkligheten. Vi väntar och ser vad som händer med en eventuell svensk skola. Om det inte blir något får vi väl sätta barnen på ett dagis här nästa termin. Men det tar emot…

Det finns ett par olika skolor att fundera över. Antingen den lokala maltesiska som är samma system som England har, vilket ju säkert funkar. Eller så finns det privatskolor. De är dock dyra och behöver inte vara bättre (naughty barn får till exempel sitta ensamma på den uppe i Pembroke har jag hört ryktas om). Överhuvudtaget är det strikt i skolan. Man ser till att barnen sköter sig, det är svårt att få någon individuell hjälp (en kompis till exempel som har sitt fyraåriga barn på dagis blev uppringd för att barnet hade kissat på sig och de krävde att FÖRÄLDRARNA skulle komma dit och byta, ni hör ju själva??), första veckan kan barnen få hjälp med till exempel toalett bestyr, sedan får de klara sig själv, även i de yngsta åldrarna… Det strikta kan ju vara bra också, till exempel tolereras ingen mobbning, inget prat på lektionerna och att barn visar respekt för andra människor, framförallt för de äldre. Där har nog den svenska skolan mycket att lära. Men det hjälper inte en fyraåring vars bild av dagisfröken är att få komma upp i knäet när man är lite ledsen och som inte kan språket och är lite osäker.

Som sagt, vi har mycket att fundera på och det känns, trots allt, väldigt skönt att ha barnen hemma med en höst som ändå kommer att innebära fullt med utvecklade aktiviteter.

Idag har det varit invigning av svenskklubben. Vi gick dit till halv fem, tänkte att det kunde väl vara trevligt att gå förbi att säga hej för att sedan gå hem och lägga barnen… Vi blev dock kvar ett bra tag till. Har träffat otroligt trevliga människor som delat med sig av sin resa till Malta. Träffat de som varit här i en månad och de som bott här i 15 år… Bra gäng där på svenskklubben. Nu är Daniel ute och dricker öl med nya vänner, själv är jag hemma och laddar för fotokurs imorgon. Härligt.

DSC_1103 DSC_1113 DSC_1117

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s