Saker som krälar, kryper och biter…

Har vi gott om här. Både mer eller mindre trevliga.

  • Vägglöss. En bekant fick dem i sin lägenhet. Inga vidare som krabater och ganska vanligt runt medelhavet. Jag är ganska säker på att det fanns vägglöss på hotellet där vi bodde första veckorna också för både jag och Carl vaknade sönderbitna på morgonen. Tack och lov verkar de inte ha följt med in i vår lägenhet, här sover vi tryggt. Kompisens lägenhet ska saneras nu, jag tror dock ändå de letar nytt. Man får ta det om man flyttar hit, vägglöss är ju inte så ovanligt i Sverige nu för tiden heller. Men det är inga trevliga saker kan jag ju inte säga.
  • Kackerlackor. De bits inte eller så men kallas ju inte för inte skadedjur då de bor i kloakerna och kan sprida sjukdomar. Har någon enstaka då och då i lägenheten. Äckliga förstås men jag tar hellre ett gäng kackerlackor än spindlar. Hur som helst, jag har försökt få till en bra bild på dem men det är svårt då de är både skygga och snabba som fan. Det är mest inne på toaletten de kommer ibland, vi håller dörren stängd och spolar rören så gott det går. Som sagt, de är inte farliga men äter ju skit i kloakerna så trevliga husdjur är det ju inte.
  • Maneter. Bränns rejält även om de som finns här inte är så stora. Daniel har stiftat bekantskap med dessa vid klipporna. Han var rödrandig om benet ett bra tag.
  • Anemonliknande grejer – bränns också ganska rejält. Det sägs att man ska ha en flaska vinäger med sig vid strandbad både för anemon och manet kontakt. Det brukar vi missa.
  • Myggor – typ de farligaste djuren på ön sägs det. De arter som finns här är samma som sprider malaria några mil längre söderut. Malarian är dock ovanlig här om den ens finns, men man vet aldrig…
  • Hajar. Medelhavet är hemvist för alla tre av de stora hajar som ibland tar människor, både hammarhaj,blåhaj och tigerhaj ska finnas här, man har dock aldrig plockat upp någon haj, åtminstone inte fullvuxen, på ön av dessa arter. De lever så långt ut till havs och på flera hundra meters djup där de livnär sig på tonfisk. Det är troligen därför också som de sällan eller aldrig tar människor i Medelhavet eftersom vi inte tillhör hajens naturliga byte, på andra vithajsrika ställen, så som Sydafrika eller Australien, livnär sig hajarna på sälar vars siluetter kan likna människan för en haj.  Jag hade dock gärna sett en haj när jag snorklade här. Dessvärre lär jag väl få åka till Sydafrika om jag ska göra det…

DSC_0248Rött efter närkontakt med en manet. Dock dålig bild, några timmar efter var det knallrött. Synd att jag inte fick med det 🙂

 

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s